språkförvirring

En sak som jag tänkte på under tågresan hem var hur ovanligt det känns att arbeta på svenska. Under hela mitt yrkesverksamma liv i Finland har de flesta arbetsmiljöer varit finskspråkiga, eller med tydliga lutning över åt det finska i sk tvåspråkiga miljöer. jag hade tom ibland svårt att hitta ord under tammerforsträffen, märkte jag. vokabuläret är så infiltrerat av finska termer. konstigt.

Det professionella samtalet II

Morgonen på Hotel Cumulus, regn i Tammerfors. Stor grupp samlad igen. Lilian Rönnqvist här igen. Hon repeterar det vi fick höra i Vasa i våras. Det bekräftar det som jag lärde mig då. Olika metoder för samtal samt olika sorters professionella samtal har upptagit mina tankar sedan Vasa-träffen, och jag har försökta använda det jag lärde mig då vid ett flertal tillfällen. Rätt framgångsrikt, tycker jag själv. Det vi hör idag är alltså inget nytt. Känns det meningsfullt att repetera? Inte riktigt säker. Jag har ofta bråttom, drar snabba slutsatser, är otålig.
Jag tycker det är intressant, det känns givande, samtidigt som jag allra helst skulle vilja ha en fördjupning/utveckling. Det här har jag trots allt hört, och, märker jag, tagit till mig. Det är i sig en intressant iakttagelse, att så mycket faktiskt har fastnat och blivit en del av mina verktyg.
Som förra gången är början mycket lovande, sedan sveper vi igenom partier där det går alldeles för fort, blir för ytligt och allmänt. Det går inte att ta in en sån mängd information. Visst, en paradox att jag både vill fördjupa och klagar på hastigheten. Det är förstås en personlighetsfråga, både hos mig som lär och hos den som lär ut.
-Johanni

Vasaträffen

Sjutton också. Jag kom inte in med mina anteckningar från Vasa. En intressant träff. Studiecirkelbaserad. Det professionella samtalet. MM. Jag ska leta rätt på anteckningarna och sätta in här, men de kommer efter Tammmerforsträffens blogginlägg. Så lite brist i kronologin blir det allt.
-Johanni