Jag har nästan läst ut Petris "Vilken utgång - folkbildning" som Ulrica så snabbt hjälpte mig att få tag på. Den väcker en massa tankar som jag skall utreda i min näruppgift, visserligen sent, men bättre än aldrig! En reflektion jag gjorde gällande lärande var att dessa PD-studier fått igång mig igen efter en tid av intellektuell stagnation. Kanske gjorde det mig lite för aggresiv på närstudietillfället, jag vill ju att alla ska höras, inte bara jag och Jyrki (som pratar gärna och mycket). Men det jag igen insåg var hur mycket annat som satt igång inne i mig när jag börjat på allvar med PDriet. Jag har satt fräs på mina uni-studier, och jag har fått undan en massa annat. Det ena leder till det andra. Och så länge jag inte kraschlandar i för mycket jobb känns livet rät bra. Jag behöver stimulans och utmaningar.
-Johanni Larjanko
fredag 18 januari 2008
tisdag 15 januari 2008
ledarskap som vara
såg den här och kunde inte motstå att lägga upp den, en koppling till år diskussion om hållbart ledarskap.
måndag 14 januari 2008
Utvärdering närstudietillfälle 3
Utvärdering av 8-9.1 2008
1. Jag kom igång med mina PD-studier
2. Jag fick hjälp med att komma igång med portfolion
3. Jag lärde känna gänget lite bättre (vi borde säkert ändå ha ätit tillsammans!)
4. Jag fick nya infallsvinkar på marknadsföring, framförallt det utvidgade begreppet, att marknadsföring är kontinuerlig, och inte bara skall förstås som reklam, broschyrer, annonser som jag lite slentrianmässigt kanske hittills förknippat med begreppet.
5. Jag fick ny kunskap om hållbart ledarskap via Hargreaves intressanta sju dimensioner, som jag redan tagit upp på jobbet och hoppas vi skall kunna använda för att analysera vår arbetsplats
6. Jag fick inte hemskt mycket göra själv, eller i grupp. Mer interaktivt!!
7. Jag fick utlopp för min diskussionslusta, men vi var alltför få som blev att dominera. Alla med! (och talturskvotering för oss som pratar för mycket?)
8. Jag fick ingen inblick i hur ägarna tänker, det blev lite förvirrat
9. Jag lärde mig mycket om vad politikprogrammen är och hur de fungerar, samt lite om deras praktiska problem. Mycket lärorikt!!
-Johanni Larjanko
1. Jag kom igång med mina PD-studier
2. Jag fick hjälp med att komma igång med portfolion
3. Jag lärde känna gänget lite bättre (vi borde säkert ändå ha ätit tillsammans!)
4. Jag fick nya infallsvinkar på marknadsföring, framförallt det utvidgade begreppet, att marknadsföring är kontinuerlig, och inte bara skall förstås som reklam, broschyrer, annonser som jag lite slentrianmässigt kanske hittills förknippat med begreppet.
5. Jag fick ny kunskap om hållbart ledarskap via Hargreaves intressanta sju dimensioner, som jag redan tagit upp på jobbet och hoppas vi skall kunna använda för att analysera vår arbetsplats
6. Jag fick inte hemskt mycket göra själv, eller i grupp. Mer interaktivt!!
7. Jag fick utlopp för min diskussionslusta, men vi var alltför få som blev att dominera. Alla med! (och talturskvotering för oss som pratar för mycket?)
8. Jag fick ingen inblick i hur ägarna tänker, det blev lite förvirrat
9. Jag lärde mig mycket om vad politikprogrammen är och hur de fungerar, samt lite om deras praktiska problem. Mycket lärorikt!!
-Johanni Larjanko
Förväntningar närstudietillfälle 3
Förväntningar inför 9-9.1 2008
1. Att komma igång med mina PD-studier
2. Att få hjälp med att komma igång med portfolion
3. att lära känna gänget
4. att få nya infallsvinkar på marknadsföring
5. att få ny kunskap om hållbart ledarskap
6. att få göra själv
7. att få diskutera
8. att få en inblick i hur ägarna tänker
9. att lära mig vad politikprogrammen är och hur de fungerar
-Johanni Larjanko
1. Att komma igång med mina PD-studier
2. Att få hjälp med att komma igång med portfolion
3. att lära känna gänget
4. att få nya infallsvinkar på marknadsföring
5. att få ny kunskap om hållbart ledarskap
6. att få göra själv
7. att få diskutera
8. att få en inblick i hur ägarna tänker
9. att lära mig vad politikprogrammen är och hur de fungerar
-Johanni Larjanko
onsdag 9 januari 2008
fundering kring terminologi 8 jan 2008
Jag funderar på vad vi har hört idag, och på vilket sätt dagens frågeställningar kring marknadsföring respektive hållbart ledarskap presenterats, och av vem.
1. det är bra att få input från andra miljöer. Det ger en möjlighet att upptäcka något nytt och/eller ifrågasätta något vedertaget.
2. Jag gillar föreläsningar med kunniga föreläsare som förmår ge kött på benen, vara flexibla inför gruppens tankar/behov, och som lyckas aktivera deltagarna.
3. Exemplens makt är stor, därför är det otroligt viktigt att de inte tar överhanden, så att de överskuggar det de skall exemplifiera. Vi är snabba (om vi får chansen) att diskutera in oss i detaljer, så också idag. Det kräver något alldeles extra av en föreläsare för att kunna hantera och styra en sådan diskussion. Ibland körde vi ut i pipsvängen, vilket gjorde att det blev riktigt bråttom i slutet och vi sladdade över flera viktiga aspekter i en handvändning. Förmåga att sätta och hålla ett tempo, samt att ta sig vidare är livsviktigt för att processen skall nå i mål. Idag nådde vi inte dit.
4. Det gäller att känna sin publik, inse var den kommer ifrån, inte förfalla till fördomar eller förutfattade meningar. Det sker förvånansvärt lätt. Som också en av artiklarna i metodantologin konstaterar, även den som är "expert" på något måste våga gå¨hand i hand med åhörarna och vara lika öppen. Annars uppstår inte dialog.
5. Jag har börjat fundera på mantrat att all inlärning sker i mötet. Det är ju inte sant. Möten kan vara givande, stimulerande, provocerande, långtråkiga, kaotiska, tradiga. Ibland leder de till nya insikter, men ofta är det en del av en längre process. Lika mycket ny insikt och kunskap kan lossna i mitt huvud mitt i läsningen av en bok, en artikel, en webbsida. Jag tror vi överfokuserar på mötet som ett slags heligt mantra utan att problematisera begreppet.
6. Jag gillar inte taknen på folkbildning som en serviceleverantör som producerar upplevelser. Detta rimmar illa med mina erfarenheter.
7. Jag tycker inte om att använda begrepp som kunder, eller att höra dem användas så lättvindigt som idag. Det är ett resultat av bristande insikt om mig som publik.
8. Att som Siv idag reagera på början till en diskussion kring folkbildningens betydelse med löfte om att återkomma utan att sedan följa upp löftet är rena giftet för byggandet av förtroende i gruppen.
9. Det är svårt att vara aktiv i diskussioner som ibland skenar iväg åt oväntade håll, att delta i samtalet kan bli en tröskel. Vi säger oss tro på samtalet, men även samtalande är en konst, liksom skrivande och publika framträdanden. Det passar inte alla. Detta var min andra stora aha-upplevelse. Inget nytt, men ett ifrågasättande av vissa grundaxiom som jag alltför lätt häver ur mig som sanningar om vad lärande är, och hur aktivt deltagande i dialogen är en förutsättning.
1. det är bra att få input från andra miljöer. Det ger en möjlighet att upptäcka något nytt och/eller ifrågasätta något vedertaget.
2. Jag gillar föreläsningar med kunniga föreläsare som förmår ge kött på benen, vara flexibla inför gruppens tankar/behov, och som lyckas aktivera deltagarna.
3. Exemplens makt är stor, därför är det otroligt viktigt att de inte tar överhanden, så att de överskuggar det de skall exemplifiera. Vi är snabba (om vi får chansen) att diskutera in oss i detaljer, så också idag. Det kräver något alldeles extra av en föreläsare för att kunna hantera och styra en sådan diskussion. Ibland körde vi ut i pipsvängen, vilket gjorde att det blev riktigt bråttom i slutet och vi sladdade över flera viktiga aspekter i en handvändning. Förmåga att sätta och hålla ett tempo, samt att ta sig vidare är livsviktigt för att processen skall nå i mål. Idag nådde vi inte dit.
4. Det gäller att känna sin publik, inse var den kommer ifrån, inte förfalla till fördomar eller förutfattade meningar. Det sker förvånansvärt lätt. Som också en av artiklarna i metodantologin konstaterar, även den som är "expert" på något måste våga gå¨hand i hand med åhörarna och vara lika öppen. Annars uppstår inte dialog.
5. Jag har börjat fundera på mantrat att all inlärning sker i mötet. Det är ju inte sant. Möten kan vara givande, stimulerande, provocerande, långtråkiga, kaotiska, tradiga. Ibland leder de till nya insikter, men ofta är det en del av en längre process. Lika mycket ny insikt och kunskap kan lossna i mitt huvud mitt i läsningen av en bok, en artikel, en webbsida. Jag tror vi överfokuserar på mötet som ett slags heligt mantra utan att problematisera begreppet.
6. Jag gillar inte taknen på folkbildning som en serviceleverantör som producerar upplevelser. Detta rimmar illa med mina erfarenheter.
7. Jag tycker inte om att använda begrepp som kunder, eller att höra dem användas så lättvindigt som idag. Det är ett resultat av bristande insikt om mig som publik.
8. Att som Siv idag reagera på början till en diskussion kring folkbildningens betydelse med löfte om att återkomma utan att sedan följa upp löftet är rena giftet för byggandet av förtroende i gruppen.
9. Det är svårt att vara aktiv i diskussioner som ibland skenar iväg åt oväntade håll, att delta i samtalet kan bli en tröskel. Vi säger oss tro på samtalet, men även samtalande är en konst, liksom skrivande och publika framträdanden. Det passar inte alla. Detta var min andra stora aha-upplevelse. Inget nytt, men ett ifrågasättande av vissa grundaxiom som jag alltför lätt häver ur mig som sanningar om vad lärande är, och hur aktivt deltagande i dialogen är en förutsättning.
tisdag 8 januari 2008
Kommentar av en artikel i Metodantologin
Jag har valt att kommentera "Ett stunthopp in i framtiden" av Björn Wallén. I kaptiel VIII beskriver Björn en avgörande insikt i diskussionen om folkbildningens metoder. Han konstaterar att det inte är själva metoden i sig som erbjuder svar eller lösningar. Det finns alltså inte någon färdigsydd lösning som du kan ta fram ur metodgarderoben för att dölja kejsarens nakenhet. Avgörande är sammanhanget. Jag tror att vi i vår jakt efter och vår betoning av metodens betydelse övervärderar metoden som sådan. I VSOP-programmet och i utvecklingsarbete i gemen talar vi ofta och gärna om goda erfarenheter och hur de skall spridas. Vi talar oss varma för folkbildningens "unika" metoder. Som om vi hade a) monopol på dem, b) levde enligt dem c) kände till dem. Underförstått är här att det finns någon slags metoddatabas som vi folkbildare har fri tillgång till och som på något sätt ger bättre resultat i läroprocessen. Detta är mer än paradoxalt, eftersom många av metoderna som vi säger oss tro på så tydligt anger att det är samtalet, mötet och dialogen som skapar möjligheter till ny förståelse. Att dessa insikter inte står i någon bok, utan måste erövras av varje deltagare, i varje givet ögonblick. Metoderna är inget facit i livets bok. Det finns inga färdiga svar (vilket är tur, för gud så tråkigt allt skulle bli), det finns bara ett antal tillfällen där du som pedagog kan välja hur du närmar dig situationen. Även det valet styrs enligt Björn av deltagarnas behov. Han menar att deltagarnas primära behov är att bli sedda, och att detta skall styra ditt val av metod. Jag är inte helt övertygad. Det är utan tvekan en viktig utgångspunkt, men kanske inte den enda (eller alltid ens den viktigaste). Som jag ser det vet folk ibland inte vad det är de behöver. De förstår inte ge uttryck för sina behov, eller sin längtan. Valet av metod kan därför verka konstigt, ifall du väljer en krångligare väg. Här går det inte alltid att stryka medhårs, eller tänka kundcentrerat (åtminstone inte i första ledet). Du kan ha insett att de behöver en chans att bearbeta sånt som är svårt, som de inte vill gå igenom, som de inte inser att de behöver. En modig pedagog väljer då den steniga vägen. Detta är inte i opposition till vad Björn skriver, i slutändan strävar vi båda efter samma resultat, men en utvikning/problematisering av deliberationsprocessen, och framför allt i valet av metod.
Johanni Larjanko
Johanni Larjanko
Distansuppgift 3b
B)
En pedagogiskt aktiv politiker har själv gått på folkhögskola, i studiecirklar eller på arbis/medis. Han/hon har alltså konkreta egna erfarenheter av vad det kan ge. Ofta har han/hon också klarat sig bra i skolan, är relativt högt utbildad och värdesätter en hög utbildningsnivå som ett ideal. Förtroendeuppdragen inkluderar kommunens bildningsnämnd och frivilligarbete inom tredje sektorn. Arbetet sker alltså mestadels på lokal nivå, nära folkbildningen. För denna politiker är folkbildningen ett instrument att aktivera medborgare. Inte för att utveckla samhället eller politiken enligt den egna politiska övertygelsen, utan som ett sätt att hjälpa samhällskritiska/engagerade medborgare att ta ställning och engagera sig. I bästa fall ser politikern bildningen som ett sätt att ge människor nycklarna till sina egna liv, en möjlighet att påverka sin livssituation. Men det är överkurs, dit når bara ett fåtal långt komna politiker. Där finns allmänt en insikt om bildningens betydelse för människans välmående. Ofta är det en oproblematiserad uppfattning om bildning i klassisk mening (sivistys, bildung) samt om vad kunskap är som formar grunden i denna politikers tolkning av vad folkbildning är. Denna världssyn präglas också av uppfattningen om kulturen som betydelsebärande och meningsskapande. Denna vår politiker är till naturen driftig och aktiv, tror på människors lika värde samt på betydelsen att skapa meningsfyllda sammanhang. Det sista decenniet har vår politiker känt sig pressad av nyliberalt ekonomiskt tänkande som betonat storskalighet, flexibilitet och lönsamhet. Starka krafter förändrar förutsättningarna såväl lokalt som nationellt, och så länge ekonomspråket dominerar handlar det om en kräftgång där uppnådda vinster skall försvaras, snarare än en tanke på proaktivt formande av samhället. Den pedagogiskt aktive politikern må förstå värdet av folkbildning (eller delar därav), men har ännu inte lyckats omsätta detta i en politik som skulle driva sektorn framåt.
En pedagogiskt aktiv politiker har själv gått på folkhögskola, i studiecirklar eller på arbis/medis. Han/hon har alltså konkreta egna erfarenheter av vad det kan ge. Ofta har han/hon också klarat sig bra i skolan, är relativt högt utbildad och värdesätter en hög utbildningsnivå som ett ideal. Förtroendeuppdragen inkluderar kommunens bildningsnämnd och frivilligarbete inom tredje sektorn. Arbetet sker alltså mestadels på lokal nivå, nära folkbildningen. För denna politiker är folkbildningen ett instrument att aktivera medborgare. Inte för att utveckla samhället eller politiken enligt den egna politiska övertygelsen, utan som ett sätt att hjälpa samhällskritiska/engagerade medborgare att ta ställning och engagera sig. I bästa fall ser politikern bildningen som ett sätt att ge människor nycklarna till sina egna liv, en möjlighet att påverka sin livssituation. Men det är överkurs, dit når bara ett fåtal långt komna politiker. Där finns allmänt en insikt om bildningens betydelse för människans välmående. Ofta är det en oproblematiserad uppfattning om bildning i klassisk mening (sivistys, bildung) samt om vad kunskap är som formar grunden i denna politikers tolkning av vad folkbildning är. Denna världssyn präglas också av uppfattningen om kulturen som betydelsebärande och meningsskapande. Denna vår politiker är till naturen driftig och aktiv, tror på människors lika värde samt på betydelsen att skapa meningsfyllda sammanhang. Det sista decenniet har vår politiker känt sig pressad av nyliberalt ekonomiskt tänkande som betonat storskalighet, flexibilitet och lönsamhet. Starka krafter förändrar förutsättningarna såväl lokalt som nationellt, och så länge ekonomspråket dominerar handlar det om en kräftgång där uppnådda vinster skall försvaras, snarare än en tanke på proaktivt formande av samhället. Den pedagogiskt aktive politikern må förstå värdet av folkbildning (eller delar därav), men har ännu inte lyckats omsätta detta i en politik som skulle driva sektorn framåt.
Distansuppgift 3
A) Vilka förhållanden gynnar respektive bromsar införandet av en kreativ lärmiljö inom den fria bildningen?
Perspektivet är skolperpektivet.
Förhållanden som gynnar införandet av en kreativ lärmiljö är bland annat:
Folkbildningen säger sig stå på en grund av deltagande och demokratisk inlärning, där processen (mötet) ges stor vikt. Det finns alltså inte en fastslagen läroplan som måste följas. Alltid i samtal med lärare inom folkbildningen kommer denna grundsyn igenom. Vi har ett arv att förvalta, det som säger att människan kommer först. Den som skall lära sig har själv valt det, och sätter långt sina egna ramar för inlärningen. Under förutsättning att läraren förmår skapa ett förtroende hos deltagaren blir alternativa inlärningsmetoder lättare att pröva med gruppen och med individen. Den fria bildningen har genom marknadsföring av sina ideal skapat goda förutsättningar för den här typen av lärmiljöutveckling. Den starka tron på samtalets betydelse och gruppens interaktion som två centrala pedagogiska instrument gör nästan lärmiljön ”automatiskt” kreativ. Liksom i allt förändringsarbete gäller det att bygga på de processer som redan är i rörelse, och som stöder förändringen i kreativ riktning. Insikten om värdet av gruppens samlade erfarenhet som ett centralt inslag i inlärningsprocessen gör också att kreativiteten måste plockas fram.
Förhållanden som bromsar införandet av en kreativ lärmiljö är bland annat:
Kurserna är korta, vilket gör att det inte finns tid att bygga förtroende. Deltagarna vill inte ha svammel utan struktur, och föredrar föreläsningar framom diskussion. Möteslokalen är klassrumsplanerad, vilket förstärker hierarkin och envägstankandet. Klassrummet är helig mark dit andra lärare inte har tillträde, var och en gör som han/hon själv finner gott. Misstron mot kollegor är rädslan för kritik. En stor del av lärarna arbetar på timbasis utan pedagogisk kompetens. De tyr sig automatiskt till traditionell katederundervisning. Det är svårt att skapa kontinuitet av nya idéer, de prövas och faller till marken. Intresset för att diskutera förutsättningarna för en kreativ lärmiljö är ljummet, och det saknas tillfällen där det låter sig göras. Skolan känner sig hotad av krav på effektivitet och mätbara resultat, liksom ständiga utvärderingar och självutvärderingar. Kreativ lärmiljö uppfattas som flummeri av värsta sort, något man kan roa sig med som teori, men inte ha nån användning av.
Begreppet i sig är otydligt. För någon kan kreativ lärmiljö innebära att man sitter i en ring och kör samma gamla katederundervisning, helhetsuppfattning saknas.
Perspektivet är skolperpektivet.
Förhållanden som gynnar införandet av en kreativ lärmiljö är bland annat:
Folkbildningen säger sig stå på en grund av deltagande och demokratisk inlärning, där processen (mötet) ges stor vikt. Det finns alltså inte en fastslagen läroplan som måste följas. Alltid i samtal med lärare inom folkbildningen kommer denna grundsyn igenom. Vi har ett arv att förvalta, det som säger att människan kommer först. Den som skall lära sig har själv valt det, och sätter långt sina egna ramar för inlärningen. Under förutsättning att läraren förmår skapa ett förtroende hos deltagaren blir alternativa inlärningsmetoder lättare att pröva med gruppen och med individen. Den fria bildningen har genom marknadsföring av sina ideal skapat goda förutsättningar för den här typen av lärmiljöutveckling. Den starka tron på samtalets betydelse och gruppens interaktion som två centrala pedagogiska instrument gör nästan lärmiljön ”automatiskt” kreativ. Liksom i allt förändringsarbete gäller det att bygga på de processer som redan är i rörelse, och som stöder förändringen i kreativ riktning. Insikten om värdet av gruppens samlade erfarenhet som ett centralt inslag i inlärningsprocessen gör också att kreativiteten måste plockas fram.
Förhållanden som bromsar införandet av en kreativ lärmiljö är bland annat:
Kurserna är korta, vilket gör att det inte finns tid att bygga förtroende. Deltagarna vill inte ha svammel utan struktur, och föredrar föreläsningar framom diskussion. Möteslokalen är klassrumsplanerad, vilket förstärker hierarkin och envägstankandet. Klassrummet är helig mark dit andra lärare inte har tillträde, var och en gör som han/hon själv finner gott. Misstron mot kollegor är rädslan för kritik. En stor del av lärarna arbetar på timbasis utan pedagogisk kompetens. De tyr sig automatiskt till traditionell katederundervisning. Det är svårt att skapa kontinuitet av nya idéer, de prövas och faller till marken. Intresset för att diskutera förutsättningarna för en kreativ lärmiljö är ljummet, och det saknas tillfällen där det låter sig göras. Skolan känner sig hotad av krav på effektivitet och mätbara resultat, liksom ständiga utvärderingar och självutvärderingar. Kreativ lärmiljö uppfattas som flummeri av värsta sort, något man kan roa sig med som teori, men inte ha nån användning av.
Begreppet i sig är otydligt. För någon kan kreativ lärmiljö innebära att man sitter i en ring och kör samma gamla katederundervisning, helhetsuppfattning saknas.
Distansuppgift 3, Marias uppgift
Beskriv något evenemang (en kurs, ett seminarium, ett möte) med vilket du kunde skapa synlighet för din organisation. Presentera en handlingsplan som besvarar så detaljerat som möjligt hur du går tillväga för att skapa denna synlighet. Fundera på vilka alla processer som måste vara i skick inom din organisation för att mötet med dina kunder skall bli så strålande som möjligt. Fundera också på hur du kan ställa upp mätbara mål. Lämna in handlingsplanen i PD-forum före den 5.1.2008 kl. 23.55 ;-). Då hinner jag också ta del av innehållet innan vi träffas.
EAEA ordnar årligen en träff i EU-parlamentet i Bryssel. Det sker på vårsidan (oftast i april). Baserat på hur vi borde ha ordnat den senaste mottagningen kommer här en handlingsplan.
1. Sex månader före (i oktober) slås fast vilken MEP som är villig att stå värd (officiellt måste alltid en MEP göra invitationen och boka lokalen). Tillsammans med denna MEP beslutas om årets tema. Förslag för 2008 är Interkulturell dialog, som är EU:s temaår 2008. Valet av MEP är oerhört viktig. Det måste vara någon med lång erfarenhet, stort kontaktnät, intresse för utbildningsfrågor, någon som sitter i utbildningskommittéen, gärna på någon hög post.
2. Tidpunkten bestäms av MEParnas kalender (de måste ha session i Bryssel veckan för arrangemanget, annars kommer ingen) och utbudet i övrigt. Normalt sett erbjuds 1-3 såna här evenemang per kväll, så konkurrensen är hård.
3. Avgörande är en bra relation till MEPens assistent(er) som måste göra mycket av det praktiska arbetet. Detta kräver smörjning och regelbundna kontakter (inte bara via mejl). Någon måste finnas på plats i Bryssel för att på kort varsel kunna träffas och planera/diskutera smått som stort.
4. Evenemanget behöver budgeteras. Hur många gäster, hur mycket traktering (bara drycker, småtilltugg, eller mat?, begränsning av mängden drycker?) Möjligheten till sponsorering undersöks. Vi använder EAEA:s standardavtal för sponsorering och närmar oss ett par potentiella sponsorer (som är etiskt oproblematiska).
5. Någon form av specialgåva eller jippo är ett plus (som en USB-minnessticka med vår logo och våra dokument färdigt sparade)
6. En erfaren EU-evenemangsorganisatör behövs, som ser till att sprida information via parlamentets interna, officiella och inofficiella informationskanaler. Detta garanterar en hög närvaro av olika mer eller mindre högt uppsatta beslutsfattare (såväl förtroendevalda som tjänstemän, företagsledare och lobbyister).
7. Tre månader i förväg avslutas planeringen och designen av allt marknadsförningsmaterial. Eftersom det är förbjudet att hänga upp affischer i parlamentsbyggnader behövs alternativa produkter (roll-ups fungerar bra). Det är viktigt att inte vara för slick, det skapar antipati. Professionellt, men med hjärta. Alltså lönar det sig inte att anlita en professionell PR-firma, resultatet blir för kallt. Diskussioner förs från start om vilka värden vi står för, och hur de manifesteras i valet av bildvärld, former, fonter och färger. Avgörande är att synliggöra människan. Eftersom evenemanget är en tvåtimmarsaffär lönar det sig att fokusera på ett huvudbudskap och göra det mycket tydligt. Tryckta temamappar/foldrar som innehåller mer information och som delas ut till alla fungerar bra.
8. Listan på tryckmaterial blir således: Roll-ups, folder, allmän broschyr, tryckta inbjudningar och en eller två broschyrer om temat. Här kommer språkfrågan in, ska vi göra bara på engelska, eller också på franska? Tids- och kostnadsfråga. Om temat är interkulturell dialog måste titeln göras på en massa språk.
9. Vid tremånadersstrecket hålls också en sista genomgång av arbetsfördelningen, rapporteringsansvaret och metoder för detta. Regelbundna möten börjar hållas veckovis via MSN (Messenger) för transparensens skull. Detta eftersom några av oss sitter i Bryssel, några i Helsingfors, några annorstädes.
10. Två månader kvar, listan på teknisk utrustning som behövs skickas till parlamentets teknikgrupp. Den slutliga beställning av mat och/eller dryck, samt dekoration (blomsterarrangemang etc) skickas till respektive ansvarig leverantör.
11. När det är en månad kvar skickas inbjudningar ut till MEPs, lobbyorganisationer och alla andra kontaktnät som vi samlat in (temastyrt) under den föregående månaden. Redan tre månader före sätts inbjudan och information ut på EAEAs hemsidor och skickas till EAEAs medlemmar.
12. Den sista månaden färdigställs visuellt presentationsmaterial (PowerPoint, och slideshows). Dessa snurrar i bakgrunden i ena hörnet under tillställningen.
13. En månad kvar: talet som MEP:en skall hålla slipas och diskuteras. EAEA färdigställer sitt uttalande som innehåller kärnan i det politiska budskap man önskar föra fram, komplett med en kort lista på föreslagna åtgärder.
14. Registrering av deltagare fortgår fram till en vecka före evenemanget. Alla som inte jobbar inom parlamentet måste uppge fullständigt namn och födelsedatum för passersedlarnas skull, som förbereds i förväg.
15. Kvällen innan förs allt material till parlamentet för säkerhetskontroll.
16. Presskonferens på förmiddagen med MEP och vår ordförande, och ett centralt tydligt budskap. Pressrelease.
Fundera på vilka alla processer som måste vara i skick inom din organisation för att mötet med dina kunder skall bli så strålande som möjligt.
a) Arbetsfördelningen, roller och ansvar måste vara mycket tydlig.
b) Ett system för rapportering som är lätt och kraftfullt behövs.
c) En tydlig ledare behövs, med översikt och förmåga att a)inspirera b) kräva c) vara flexibel
d) Kommunikationskanalerna måste vara öppna
e) Organisationens verksamhetsplan måste vara anpassad för att ge detta tillräckligt med tid, och inte vara det där extra man gör efter allt annat (rutinarbete)
f) Förmåga att agera med andra aktörer (MEPs, assistenter, byråkrater, sponsorer)
Fundera också på hur du kan ställa upp mätbara mål.
a) Antal deltagare
b) Typ av deltagare (MEP, assistent, EAEA-medlem, praktikant osv)
c) Mediabevakning
d) Uppföljning i relevanta organ kring vårt uttalande och föreslagna åtgärdspaket
e) Svårighet/lätthet att få sponsorer
f) Erbjudande från andra MEPar att stå värd för kommande arrangemang
g) Antal nya prenumeranter på vårt elektroniska nyhetsbrev
h) Antal nya besökare på våra temasida om ämnet
i) Antal underskrifter på vår eventuella appell om ämnet
EAEA ordnar årligen en träff i EU-parlamentet i Bryssel. Det sker på vårsidan (oftast i april). Baserat på hur vi borde ha ordnat den senaste mottagningen kommer här en handlingsplan.
1. Sex månader före (i oktober) slås fast vilken MEP som är villig att stå värd (officiellt måste alltid en MEP göra invitationen och boka lokalen). Tillsammans med denna MEP beslutas om årets tema. Förslag för 2008 är Interkulturell dialog, som är EU:s temaår 2008. Valet av MEP är oerhört viktig. Det måste vara någon med lång erfarenhet, stort kontaktnät, intresse för utbildningsfrågor, någon som sitter i utbildningskommittéen, gärna på någon hög post.
2. Tidpunkten bestäms av MEParnas kalender (de måste ha session i Bryssel veckan för arrangemanget, annars kommer ingen) och utbudet i övrigt. Normalt sett erbjuds 1-3 såna här evenemang per kväll, så konkurrensen är hård.
3. Avgörande är en bra relation till MEPens assistent(er) som måste göra mycket av det praktiska arbetet. Detta kräver smörjning och regelbundna kontakter (inte bara via mejl). Någon måste finnas på plats i Bryssel för att på kort varsel kunna träffas och planera/diskutera smått som stort.
4. Evenemanget behöver budgeteras. Hur många gäster, hur mycket traktering (bara drycker, småtilltugg, eller mat?, begränsning av mängden drycker?) Möjligheten till sponsorering undersöks. Vi använder EAEA:s standardavtal för sponsorering och närmar oss ett par potentiella sponsorer (som är etiskt oproblematiska).
5. Någon form av specialgåva eller jippo är ett plus (som en USB-minnessticka med vår logo och våra dokument färdigt sparade)
6. En erfaren EU-evenemangsorganisatör behövs, som ser till att sprida information via parlamentets interna, officiella och inofficiella informationskanaler. Detta garanterar en hög närvaro av olika mer eller mindre högt uppsatta beslutsfattare (såväl förtroendevalda som tjänstemän, företagsledare och lobbyister).
7. Tre månader i förväg avslutas planeringen och designen av allt marknadsförningsmaterial. Eftersom det är förbjudet att hänga upp affischer i parlamentsbyggnader behövs alternativa produkter (roll-ups fungerar bra). Det är viktigt att inte vara för slick, det skapar antipati. Professionellt, men med hjärta. Alltså lönar det sig inte att anlita en professionell PR-firma, resultatet blir för kallt. Diskussioner förs från start om vilka värden vi står för, och hur de manifesteras i valet av bildvärld, former, fonter och färger. Avgörande är att synliggöra människan. Eftersom evenemanget är en tvåtimmarsaffär lönar det sig att fokusera på ett huvudbudskap och göra det mycket tydligt. Tryckta temamappar/foldrar som innehåller mer information och som delas ut till alla fungerar bra.
8. Listan på tryckmaterial blir således: Roll-ups, folder, allmän broschyr, tryckta inbjudningar och en eller två broschyrer om temat. Här kommer språkfrågan in, ska vi göra bara på engelska, eller också på franska? Tids- och kostnadsfråga. Om temat är interkulturell dialog måste titeln göras på en massa språk.
9. Vid tremånadersstrecket hålls också en sista genomgång av arbetsfördelningen, rapporteringsansvaret och metoder för detta. Regelbundna möten börjar hållas veckovis via MSN (Messenger) för transparensens skull. Detta eftersom några av oss sitter i Bryssel, några i Helsingfors, några annorstädes.
10. Två månader kvar, listan på teknisk utrustning som behövs skickas till parlamentets teknikgrupp. Den slutliga beställning av mat och/eller dryck, samt dekoration (blomsterarrangemang etc) skickas till respektive ansvarig leverantör.
11. När det är en månad kvar skickas inbjudningar ut till MEPs, lobbyorganisationer och alla andra kontaktnät som vi samlat in (temastyrt) under den föregående månaden. Redan tre månader före sätts inbjudan och information ut på EAEAs hemsidor och skickas till EAEAs medlemmar.
12. Den sista månaden färdigställs visuellt presentationsmaterial (PowerPoint, och slideshows). Dessa snurrar i bakgrunden i ena hörnet under tillställningen.
13. En månad kvar: talet som MEP:en skall hålla slipas och diskuteras. EAEA färdigställer sitt uttalande som innehåller kärnan i det politiska budskap man önskar föra fram, komplett med en kort lista på föreslagna åtgärder.
14. Registrering av deltagare fortgår fram till en vecka före evenemanget. Alla som inte jobbar inom parlamentet måste uppge fullständigt namn och födelsedatum för passersedlarnas skull, som förbereds i förväg.
15. Kvällen innan förs allt material till parlamentet för säkerhetskontroll.
16. Presskonferens på förmiddagen med MEP och vår ordförande, och ett centralt tydligt budskap. Pressrelease.
Fundera på vilka alla processer som måste vara i skick inom din organisation för att mötet med dina kunder skall bli så strålande som möjligt.
a) Arbetsfördelningen, roller och ansvar måste vara mycket tydlig.
b) Ett system för rapportering som är lätt och kraftfullt behövs.
c) En tydlig ledare behövs, med översikt och förmåga att a)inspirera b) kräva c) vara flexibel
d) Kommunikationskanalerna måste vara öppna
e) Organisationens verksamhetsplan måste vara anpassad för att ge detta tillräckligt med tid, och inte vara det där extra man gör efter allt annat (rutinarbete)
f) Förmåga att agera med andra aktörer (MEPs, assistenter, byråkrater, sponsorer)
Fundera också på hur du kan ställa upp mätbara mål.
a) Antal deltagare
b) Typ av deltagare (MEP, assistent, EAEA-medlem, praktikant osv)
c) Mediabevakning
d) Uppföljning i relevanta organ kring vårt uttalande och föreslagna åtgärdspaket
e) Svårighet/lätthet att få sponsorer
f) Erbjudande från andra MEPar att stå värd för kommande arrangemang
g) Antal nya prenumeranter på vårt elektroniska nyhetsbrev
h) Antal nya besökare på våra temasida om ämnet
i) Antal underskrifter på vår eventuella appell om ämnet
Närstudieuppgift 1A
1) Reflektera över vad fritt bildningsarbete betyder för dig. Skriv högst ½ A4 och skicka till Petri Salo (petri.salo@abo.fi ) före det första närstudietillfället.
Fritt bildningsarbete är att fostra människor in i vissa tankebanor genom exemplens makt. För det mesta är det mera en möjlighet än en verklighet. Vi har ideal och höga tankar, men det som faktiskt sker i våra klassrum är rätt långt därifrån. Trots att vi vill erbjuda ett alternativ påminner mycket av verksamheten om traditionell korvstoppning och skola. Det finns skillnader. Att arbeta med vuxna innebär ett rum fullt av erfarenheter.
Men i all form av undervisning gäller samma grundprinciper. Inlärning genom dialog, learning by doing, att använda gruppen och summan av dess erfarenheter. Först när du som studerande kan omsätta det du lärt, applicera det, kan man säga att inlärning skett. Det goda samtalet, och att utmana dig som deltar, fungerar alltid bäst för mig, både som lärare och lärande. Jag vill bli stimulerad och provocerad. Jag är van att få min röst och åsikt hörd. Jag vill inte följa en förutbestämt och utstakad väg. Inte vill jag heller som vuxenutbildare erbjuda såna schablonlösningar. Fritt bildningsarbete är här och nu. Det skapas i mötet, i rummet och i ögonblicket. Det måste alltid återerövras. Därmed är fritt bildningsarbete för mig personlig utveckling, inte yrkesmössig eller annan. Den strävar till att du skall kunna växa som människa.
Allt detta kommer genom hårt arbete, och lyhördhet i situationen.
Johanni Larjanko
Fritt bildningsarbete är att fostra människor in i vissa tankebanor genom exemplens makt. För det mesta är det mera en möjlighet än en verklighet. Vi har ideal och höga tankar, men det som faktiskt sker i våra klassrum är rätt långt därifrån. Trots att vi vill erbjuda ett alternativ påminner mycket av verksamheten om traditionell korvstoppning och skola. Det finns skillnader. Att arbeta med vuxna innebär ett rum fullt av erfarenheter.
Men i all form av undervisning gäller samma grundprinciper. Inlärning genom dialog, learning by doing, att använda gruppen och summan av dess erfarenheter. Först när du som studerande kan omsätta det du lärt, applicera det, kan man säga att inlärning skett. Det goda samtalet, och att utmana dig som deltar, fungerar alltid bäst för mig, både som lärare och lärande. Jag vill bli stimulerad och provocerad. Jag är van att få min röst och åsikt hörd. Jag vill inte följa en förutbestämt och utstakad väg. Inte vill jag heller som vuxenutbildare erbjuda såna schablonlösningar. Fritt bildningsarbete är här och nu. Det skapas i mötet, i rummet och i ögonblicket. Det måste alltid återerövras. Därmed är fritt bildningsarbete för mig personlig utveckling, inte yrkesmössig eller annan. Den strävar till att du skall kunna växa som människa.
Allt detta kommer genom hårt arbete, och lyhördhet i situationen.
Johanni Larjanko
Hållbart ledarskap
Siv inledde dagens närstudier med en föreläsning om Andy Hargreaves sju principer för hållbart ledarskap. Hon hade gjort en överskådlig modell som förenklade det annars ganska omfattande materialet. Jag fick snabbt problem med en del av termerna, som trots att de alltså skulle förtydliga, snarare emellanåt blev hinder för förståelsen. Snabbt nog byggde vi spindelnät där självuppfattningen kring var jag befinner mig i förhållandet till varje enskild aspekt blev en utgångspunkt för vår förståelse av principerna. Den efterföljande diskussionen och hela detta avsnitt blev dagens höjdpunkt, och det som väckte mest tankar. Det var en konkret koppling till hur jag ser mig själv och hur jag ser vår organisations roll och utmaning.
För att fördjupa problematiken fick vi också en intressant hemuppgift.
Hemuppgift till april 2008: Gör min personliga bedömning. Analysera de sju principerna. Bedöm: A) Vilka är styrkorna i vår organisation?. B) Vad behöver vi utveckla? C) Hur?
Här slås jag av tanken på hur nyttigt det vore med en längre diskussion på min arbetsplats kring Hargreaves teser i förhållande till hur ser på hemuppfiftens utmaningar. Rent konkret är jag bara igen rädd för hur det skall gå att överföra de insikter och den nödvändiga bakgrundsinformation som mina kollegor behöver för att kunna analysera de sju aspekterna på ett meningsfullt sätt. Det är klassiskt, hur föra hem och applicera en insikt eller en metod som vid inlärningstillfället inspirerar? Inte för att jag alls nödvändigtvis håller med om de sju aspekterna, jag vet inte ännu om de är täckande, om de är de mest relevanta, eller om en analys via dem kan leda till ökad förståelse på vårt jobb, men det är ju samtidigt just därför de är så intressanta att använda!
http://www2.bc.edu/~hargrean/docs/seven_principles.pdf
För att fördjupa problematiken fick vi också en intressant hemuppgift.
Hemuppgift till april 2008: Gör min personliga bedömning. Analysera de sju principerna. Bedöm: A) Vilka är styrkorna i vår organisation?. B) Vad behöver vi utveckla? C) Hur?
Här slås jag av tanken på hur nyttigt det vore med en längre diskussion på min arbetsplats kring Hargreaves teser i förhållande till hur ser på hemuppfiftens utmaningar. Rent konkret är jag bara igen rädd för hur det skall gå att överföra de insikter och den nödvändiga bakgrundsinformation som mina kollegor behöver för att kunna analysera de sju aspekterna på ett meningsfullt sätt. Det är klassiskt, hur föra hem och applicera en insikt eller en metod som vid inlärningstillfället inspirerar? Inte för att jag alls nödvändigtvis håller med om de sju aspekterna, jag vet inte ännu om de är täckande, om de är de mest relevanta, eller om en analys via dem kan leda till ökad förståelse på vårt jobb, men det är ju samtidigt just därför de är så intressanta att använda!
http://www2.bc.edu/~hargrean/docs/seven_principles.pdf
PD Portfolion börjar
Ok, då kör vi. Jag kommer att samla ihop mina distansuppgifter och sätta dem här, liksom egna insikter och kommentarer kring närstudietillfällena. Privata, personliga, innehållsinriktade och metodfokuserande bidrag blandas om vartannat. I enlighet med bloggandets natur kommer materialet automatiskt att bli kronologiskt, med det nyaste först/längst upp.
Liksom med många andra nya medier kräver bloggandet en del färdigheter, både hos bloggaren och hos bloggarkonsumenten. Det är en resa som vi får ge oss ut på tillsammans.
-Johanni Larjanko
8 januari 2008
Liksom med många andra nya medier kräver bloggandet en del färdigheter, både hos bloggaren och hos bloggarkonsumenten. Det är en resa som vi får ge oss ut på tillsammans.
-Johanni Larjanko
8 januari 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
