Reklam gone horribly wrong

Coca Cola är piss. Jag visste det! 

Prioritering

Dags att fundera över den där listan på prioriteringar, månne? 

Närstudie

Närstudie 

Avkoppling

Ibland tränger sig verkligheten på för ett ögonblick. Sen återgår allt till det normala igen.. 

Europa

En del av min vardag... 

Närstudie i Vasa, våren 2008

 

språkförvirring

En sak som jag tänkte på under tågresan hem var hur ovanligt det känns att arbeta på svenska. Under hela mitt yrkesverksamma liv i Finland har de flesta arbetsmiljöer varit finskspråkiga, eller med tydliga lutning över åt det finska i sk tvåspråkiga miljöer. jag hade tom ibland svårt att hitta ord under tammerforsträffen, märkte jag. vokabuläret är så infiltrerat av finska termer. konstigt.

7 principer för hållbart ledarskap

Lyckohjulet

 

Björns och Matts föreläsning Januari 2008

PD-utbildning i Helsingfors 8-9.1 2008

Matts Granö och Björn Walléns dialogföreläsning:
”Ledarskap i förändring – ur organisationens synvinkel”

Matts har varit med sedan 1973 – har upplevt stora förändringar under den tiden
Aktuellt just nu: Axxell – ny skolform >> stor förändring >> nya krav på ledarna

Matts tog fasta på en annons: rektor > Brändö gymnasium
- bland förväntningarna på den nya rektorn nämndes att man önskar att han/hon ska vara en ”pedagogisk visionär” > vi problematiserade den benämningen

Björn: Idag krävs ett idéburet ledarskap där man drivs av en ideologi/idé om vad t.ex. fri bildning är. Inom det idéburna ledarskapet är det viktigt att man känner till kärnan innan man kan börja förändra. – förändringar inifrån ~ utifrån

Matts presenterade lyckohjulet:


Ledararketyper:
- den auktoritära ledaren
- den demokratiska ledaren
- ”låt gå”-ledaren

Ingen av arketyperna klarar sig i dagens förändringstakt

Idag behövs ett pragmatiskt ledarskap:
= ändrar ledarstil enligt situation
- vågar ta beslut
- tar tid att förankra
- vågar släppa kontroll över detaljer
- MEN måste ha en idé
Pedagogiska orsaker till förändring förekommer sällan.

Idé valideras med resultat som kriterium.

Ekonomiska frågeställningar styr.

Framsynsdokumentet => vår vision
Den gamla folkbildningens retorik känns sliten > en ny retorik behövs. Idag är den fria bildningen visionslös.

Borde få fram värderingar som håller. (jfr Sivs föreläsning om hållbart ledarskap)

70% av rektorerna inom arbis/mi går i pension inom 5 år. (Johannis kommentar)

Viktigt att tackla problemen innan de är ett faktum.


Ledarskap >>> strategiskt ELLER operativt
- vilken inriktning – kan ej välja båda?

En ledare som skräms till förändringar lyckas sämre än en proaktiv ledare.

Vikten av hållbart ledarskap vid generationsskifte.


ORGANISATIONSFÖRÄNDRING

- beslutsgången har blivit kortare
- idag har rektorn större ansvar
- normstyrning >>> informationsstyrning (>> på väg tillbaka till normstyrning ingen??)
- rektorn måste ha koll på vad som sker vid Undervisningsministereiet
- Tendens: stort är vackert – de stora sammanslagningarna har inte drabbat den fria bildningen ÄNNU
- bolagisering inom folkhögskolorna (Axxell) >> också inom insituten?? >> risker?
- pedagogiken tar stryk i strukturförändringarna

Viktigt att vi i framsynsdokmentet tar fram de strategiska områden som den fria bildningen ska ägna sig åt i framtiden, t.ex. demokrati, medborgarfärdigheter, hållbar utveckling, hälsa, personlig utveckling etc.

Tammerfors Carolas föreläsning

Eftermiddag. ”Att motivera – en process”
Full fart, många olika tankar. Väl sammanhållet, konkret och anpassat efter gruppen.
Carola:
1. Samspelet Individ-grupp-organisation. Hur förändring och motivation hänger ihop.
2. Grundfunktioner i organisationen som i sig stöder och bygger motivation.
Tre olika dimensioner i förändring och i motivation
VÄRDEFULLT
”kan jag visa lojalitet”
-> känna igen det värdefulla
FÖRSTÅELIGT KONTROLLERBART
”vad betyder detta?” ”hur kan jag påverka?”
->förena det aktuella med erfarenhet ->finna lösningar, handla
Med andra ord
Värdesätta
Undersöker Handla
Vi kan aldrig motiveras utifrån. Den utomstående kan bara inbjuda genom frågor, och få folk att berätta vad som behöver göras.
Leder till en analys som beskrivs i (eller kan beskrivas i)
Vision - vart
Verksamhet – vad/hur
Mission - varför
Ofta är visionen för färdig, finns inga ingångar. Mycket bättre att ha franska streck eller en bild.
Om denna analys fungerar bra leder den till meningsfullhet plus att
Vision: mål och prioriteringar
Verksamhet: historia, värderingar
Man kan med hjälp av denna analysmetod få personalen att själva tillsammans bygga upp en fungerande helhet. Från de övergripande visionerna följer konkreta delmål som vi kan ställa upp och därmed få igång processen, samt lättare kunna följa med hur utvecklingen genomförs.
INTE bra: om vi har listor på allt vi gjort, och redogör för vårt arbete genom dessa listor (besvarande frågan VAD), istället för att fundera på HUR vi gör ngt. Värst är det om vi behåller dessa listor och i tillägg har diskuterat fram vision och prioriteringar enligt Carolas modell.
Fast i nåt skede behöver vi också ett VAD igen.
Annorlunda möten, annorlunda samtal behövs.
Motivation
• Dröm, önskan (vision) – vill, längtar efter, älskar, är rädd för att förlora
• Det som stör upprör (passion) – klagar på, försvarar, skuldlägger, återkommer till, går inte att komma undan
• Strukturer, disciplin (aktivitet) – konsekvens, modeller, människor
• Någorlunda hel – sårig, stressig, uppgiven; skötas först
• ”tillvarons outhärdliga automatik” – omedvetet, vanemässigt, automatiskt beteende 95%, medveten självstyrning 5% + lättjefunktion=förändring tid och arbete
• Svagheterna i karantän
(DEL 1)

saknade jag från Per-Olofs föreläsning

Det jag saknade mest, var det som Per-Olof lovade i början; Vi talar för lite om personalbokslut och sociala bokslut. Det är inte tillräckligt vanliga idag. De är trots det nödvändiga. Vi ska tala om det idag

föreläsning 29.8.08

VSOP PD Tammerfors 29.8.2008
Per-Olof Boström, skolråd
Arbetsgivarens ansvar för tjänsteproduktion, arbetsledning, arbetsutvärdering och arbetsutveckling – eller arbetsgivarens förutsättning att optimera insatt kapital.

OBS: Kom ihåg champagnen i personaladministrationen!
Vi talar för lite om personalbokslut och sociala bokslut. Det är inte tillräckligt vanliga idag. De är trots det nödvändiga. Vi ska tala om det idag
Per-Olofs föreläsningsstil: Delegerar jobb genast i början. Börjar mycket avslappnat och personligt. Talar relevant. Lång erfarenhet. Tar med allas åsikter och erfarenheter. Mycket positiv. Blir ivrig, håller med alla. Lite svårt att disponera tidsanvändningen. En viss risk för förenkling i försöken att uppnå samförstånd, och omfatta all input från deltagarna.
Också arbetsplatsgymnastik avgörande i personaladministration. Vi hade en paus och jumppade.
Nästan hela tiden gick åt till att parvis fundera på de mest besvärliga frågorna som har med personaladm att göra för mig, på mitt jobb, och lista dem i form av nyckelord.
Listning på nyckelord:
• Uppsägningar
• Rekrytering
• Resultatansvar/konsekvenser
• Intressebevakning
• Generationsvidd
• Attityder (bla yrkesroll och yrkesidentitet, yrkesutbildning)
• Förändringsmotstånd
• Solospel
• Tröskel för ingripande (hög/låg, tar inte sin chefsroll)
• Alkohol/misshandel (tabuämnen/privat sfär?) -> inte sparken, utan rehabilitering
• Slarv (tid, kvalitet, rapporter, slapphet)
• Kompetens (brister, handledning, utbildning)
• Koordination (tid, uppdrag)
• Misshandel, sen mobbning
• Utbränd kollega
• Dålig arbetsmiljö – gemensamt ansvar
• Korta anställningar/snuttjobb
• Fysiskt handikapp
• Snabbt växande organisation(krympvärk/växtvärk)
• Delaktighet
• Orättvisor och lönefrågor
• Ork och motivation
• Kontrollbehov
Det blev en intressant diskussion, mycket dialog, exempel från vår vardag. Men något haltade i förhållande till rubriken, vi kom igång med del 1, men inte längre.
Det blev stress med slutet. Och väldigt summariskt. Samma känsla som under vissa delar av föreläsningen igår. Jag tycker om deltagande föreläsningsmetoder, så den här typen av närstudietillfällen passar mig bra, det känns som om gruppens erfarenhet tas tillvara. Många nya tankar och ideer föds.

Det professionella samtalet II

Morgonen på Hotel Cumulus, regn i Tammerfors. Stor grupp samlad igen. Lilian Rönnqvist här igen. Hon repeterar det vi fick höra i Vasa i våras. Det bekräftar det som jag lärde mig då. Olika metoder för samtal samt olika sorters professionella samtal har upptagit mina tankar sedan Vasa-träffen, och jag har försökta använda det jag lärde mig då vid ett flertal tillfällen. Rätt framgångsrikt, tycker jag själv. Det vi hör idag är alltså inget nytt. Känns det meningsfullt att repetera? Inte riktigt säker. Jag har ofta bråttom, drar snabba slutsatser, är otålig.
Jag tycker det är intressant, det känns givande, samtidigt som jag allra helst skulle vilja ha en fördjupning/utveckling. Det här har jag trots allt hört, och, märker jag, tagit till mig. Det är i sig en intressant iakttagelse, att så mycket faktiskt har fastnat och blivit en del av mina verktyg.
Som förra gången är början mycket lovande, sedan sveper vi igenom partier där det går alldeles för fort, blir för ytligt och allmänt. Det går inte att ta in en sån mängd information. Visst, en paradox att jag både vill fördjupa och klagar på hastigheten. Det är förstås en personlighetsfråga, både hos mig som lär och hos den som lär ut.
-Johanni

Vasaträffen

Sjutton också. Jag kom inte in med mina anteckningar från Vasa. En intressant träff. Studiecirkelbaserad. Det professionella samtalet. MM. Jag ska leta rätt på anteckningarna och sätta in här, men de kommer efter Tammmerforsträffens blogginlägg. Så lite brist i kronologin blir det allt.
-Johanni

Distansuppgift 1

A. Har det fria bildningsarbetet egentligen förändrats under de senaste hundra åren? Förankra ditt svar till frågan i de två första artiklarna i rapporten.

Ja, det har förändrats. Från att ha varit antingen ett arbetarnas svar på hur de skulle kunna uppnå bättre livsförutsättningar eller borgerlighetens välmenta men konformistiska syn på allmänbildning som social medicin har den fria bildningen växt till att också handla om den friare aspekten, vilket våra arbetar- och medborgarinstituts stora utbud av konst- och hantverkskurser skvallrar om. Även folkhögskolans allmänna linje kan ses som ett mellanting, den var så vitt jag förstår mycket mera instrumentell i sin satsning på att utveckla färdigheter, och har växt till att under en tid handla om en allmän livsorientering, som varken direkt kunde sägas producera färdigheter eller allmänbildning i den mening som omfattas av ”bildung”. Såvitt jag förstår har mycket förändrats och till exempel folkhögskolornas utbud blivit specialiserade och i hög grad yrkesmässigt kompetensgivande. I så mening kan man säga att mycket av den fria bildningen kommit att bli ett komplement i utbildningssystemet. Under de politiserade åren har jag också tyckt mig förstå att folkbildningens institutioner i sig utgjorde ett slags politiska slagfält, de var inte värdeneutrala rum, utan kunde emellanåt bara genom sin existens skapa politik. Det var alltså inte färdigheten i politiskt påverkande som lärdes ut, utan skolan var en aktiv politisk plats, detta är, såvitt jag förstår, långt ifrån de arbetarcirklar som föddes i den fria bildningens ungdom.
B. Beskriv din personliga reaktion på den anglosachsiska
?folkbildningstraditionen? dvs. folkbildning i lokalsamhällen
(community adult education). Vilka av de tre sätten av förverkliga
folkbildning i lokalsamhällen tilltalar dig? Varför?
Vi har alltså folkbildning i lokalsamhällen, som kan vara fri, eller frigörande, och den kan vara av, för eller i lokalsamhället. För mig är valet enkelt, det tredje sättet, i lokalsamhället, är den enda meningsfulla utgångspunkten. Om man ser folkbildning av lokalsamhället så fastnar man i strukturen, utgående från ett externt definierat behov. Utvecklingen för lokalsamhället igen ser folkbildningen som ett instrument för att åtgärda vissa strukturella svagheter. Detta är redan lättare att acceptera, eftersom den i högre grad utgår från invånarnas behov. Men folkbildningens fulla potential kommer till uttryck först i den fullt utvecklade och genomförda Freireanska folkbildningen i samhället. Denna svårgenomförda modell leder, när den fungerar, till frigörande. Utbildning är inte längre enbart ett instrument för något annat, utan kunskapen omsätts till handling, och det är först då den blir meningsfull. Det blir en kompetens att agera, som går vidare än att korrigera ett enskilt missförhållande. Vi säger ofta att folkbildningen handlar om empowerment, om att ge folk nycklarna til sina egna liv. Men det är inte ofta vi lyckas med det. Vi har i hög grad fastnat i modellen med folkbildning för lokalsamhället. Vi är tjänsteproducenter som skall tillfredsställa våra kunder, och då gäller mer direkta och uppenbara resultat.

C. Använd den sista artikeln i rapporten för att gestalta en sannolik
framtid för den organisation som du arbetar i. Förankra dina
resonemang i någon av de alternativa framtidsscenarierna (utgångarna).
SBO har arbetat med visioner sedan flera år tillbaks. I landsomfattande diskussionsrundor har vi inbjudit till samtal om den fria bildningens möjliga framtid. Målsättningen är att vara aktiv i förväg. Alltför ofta handlar diskussionen om hur man kan eller skall försvara uppnådda rättigheter eller positioner, oavsett hur viktiga de är för dem som skall utnyttja dessa rättigheter. Folkbildningen har institutionaliserats, och det leder naturligt nog till en intressebevakning som är värdekonservativ. Det ständiga tjatandet om att det enda som är konstant idag är förändringen är ett eko av utgångspunkterna i artikeln om framtidens utgångar för folkbildningen. En hel del av de förändringar som gjorts sedan boken skrevs verkar var påtvungna reformer i effektivitetens namn. I dess följd kan man kanske ibland se pedagogiska och andra vinster, men jag tror det är sällan förändringar tillkommer utifrån pedagogiska perspektiv. Synergisnacket känns lätt påklistrat, såväl hos oss som i affärsvärlden. Möjligen kunde våra visionsdiskussioner erbjuda en liten käring mot strömmen, även om den fria och öppna diskussionen naturligtvis ofta ledde till den klassiska intressebevakningsfällan, som låste diskussionen. Som jag ser det kan brytningsskedet erbjuda många möjligheter att bygga nytt och ifrågasätta inrotat vanebeteende. Det är genom kritisk granskning och utan heliga kor som vi har en möjlighet att förändra till det bättre. Enligt boken lever vi i ett avgörande skede. Detsamma hörde jag under skoltiden, där jag lärde mig att upplysningstiden nu tar slut, och ingen vet vad som komma skall. Jag vet inte om någon någonsin vet det. Jag får för mig att vi alla tycker oss likt Candide leva i den bästa av världar (trots att vi vet bättre), och att vi är så pass egocentrerade att vi inte kan tänka bortom vårt eget samhälle. Att så skulle vara fallet i högre grad idag än under tidigare civilisationer är jag skeptisk till. Inte desto mindre finns det säkert en massa tecken som pekar på att vårt nuvarande samhälle inte är hållbart, ekologiskt, ekonomiskt, moraliskt eller demokratiskt. Hur ställer sig då folkbildningen? Är den på barrikaderna eller bygger den försvarsverk? Jag är inte säker på att den Freireanska befrielsebildningen kan vara det alternativa svar som ger folkbildningen den riktning framåt som jag skulle vilja efterlysa. Jag har länge trott det, men i takt med att samhället utvecklas så måste också analysen av den göra det. Jag har inte lyckats hitta några filosofer/visionärer/pedagoger som inom vårt fält bygger upp alternativ, och detta har jag känt som en brist.
Det är sant att folkbildningen präglas av tanken på individen snarare än kollektivet. Det är i allt högre grad vars och ens egen uppgift att utveckla sig själv. Detta leder till problem för kollektiva rörelser. Lustigt nog är detta inte bara något som berör folkbildning som har blivit en del av utbildningssystemet. Även de nya aktivisterna inom miljörörelsen och Attac hittar dit av personlig övertygelse och med hjälp av hjärtat. Allas våra vägar har således blivit individuella, och alla former av framtida folkbildning måste utgå från individer, inte kollektiv eller massan. Den intressanta utmaningen ligger dels i återupptäckandet av våra rötter som alternativ, en nydefinition av våra roller och uppgifter, och i vår förmåga att ta ställning. Folkbildningen kan och bör vara en aktiv aktör. Detta förutsätter nya kontaktytor till dagens aktivism, ett nytt (gammalt) språkbruk, modet att vara av annan åsikt, modet att våga misslyckas. Säkert borde vi också omdefiniera vårt bruk av fri. Idag har den kommit att symbolisera frihet från inblandning av statsmakten. Vi förväntar oss ekonomiskt stöd utan styrning. Men sedan använder vi inte den friheten till att skapa reella alternativ, utan till betydligt harmlösare saker, inom ramen för övergripande mål uppsatta av statsmakten. Jag tror det finns en rädsla i mycket av det vi gör. VI talar ofta om oss själva som ett instrument, som vi ger människorna. Det skulle antyda något värdeneutralt, utanför samhället och politiken. Men vi är en del av samhället. VI lever och verkar i det, och som medborgare är vi en del av det. Det betyder också att vi inte kan ställa oss utanför samhällets behov. Det ligger ett värde i att vara en del av utbildningssystemet och i att erbjuda till exempel yrkeskompetens. Det som vi idag utbildar i motsvarar samtidigt ett behov hos människor. Så det går inte att kasta allt överbord och börja bli politiskt aktiva. Däri ligger svårigheten för mig. Vi har ett ansvar gentemot dem som går våra kurser och utbildningar. Men vi borde inte därmed vara hindrade från att samtidigt utveckla oss. Ingenting sker ju i vakuum, vi är hela tiden en del av vardagen, oavsett vad vi tycker.

5 argument för folkbildning

1. Vi erbjuder ett socialt sammanhang lokalt, på eget språk med låg tröskel
2. Vi är snabba och flexibla, kan reagera på önskemål
3. Vi erbjuder bildning, utbildning och kunskap
4. Vi är billiga, mycket valuta för pengarna
5. Vi bygger medborgarsamhället, vi sätter igång processer som ger livslånga aktiva medborgare

Närstudie 16 april 2008

PD närstudie Vasa 16.4.08/17.4.08
Lillian Rönnqvist, Det professionella samtalet
Närvarande Solveig, Ulrika, Anna-Karin, Ann-Maj, Marina, Tom, Sven, Thomas, Maria, Johanni

Tematik:
Ons: kommunikation
Tor: fria bildningens framtid

1. Vikten av det goda samtalet&samtalsteknik. Speciellt för ledare.
2. Att hålla tal och framföra inför publik

Det privata samtalet
Beskrivningen som Lillian ger är något för generell och formalistisk för mig
Det professionella samtalet
Något som genomförs yrkesmässigt den bästa definitionen för mig. De övriga punkterna som fanns på listan är inte unika för det professionella samtalet.

I dessa ingick också :Förberedd, struktur, funktion, syfte.
Själv är jag inte säker på att strukturen alltid är så viktig eller avgörande.
insikt för mig: Personlig är inte samma som privat. Målsättning för mig, skilj mer tydligt på dessa, och utveckla personlig framom privat.
Det finns en maktstruktur i det professionella samtalet, detta är sant och intressant.

För att kunna samtala professionellt:
Lindh & Lisper:
Omedveten inkompetens, kompetens
Medveten inkompetens, kompetens

*Intressant: de tre förutsättningarna för ett professionellt förhållningssätt: personlig mognad, trygg yrkesidentitet, intresse för uppgiften.

Rogers tre villkor, jag saknar nyfikenheten som aspekt

Svåra samtal:
• Fundera på känslor som samtalet kan väcka (både hos mig själv och den andre) och hur ska jag bemöta/hantera dem?
• Låt samtalet ta tid
• Undvik frågan Varför. Den kan uppfattas som aggressiv. Hm, det måste jag tänka på
• Undvik generaliseringar

Var tydlig med språket, tänk igenom vilka ord du använder för att formulera dig. (se dior)

dominoeffekt

Jag har nästan läst ut Petris "Vilken utgång - folkbildning" som Ulrica så snabbt hjälpte mig att få tag på. Den väcker en massa tankar som jag skall utreda i min näruppgift, visserligen sent, men bättre än aldrig! En reflektion jag gjorde gällande lärande var att dessa PD-studier fått igång mig igen efter en tid av intellektuell stagnation. Kanske gjorde det mig lite för aggresiv på närstudietillfället, jag vill ju att alla ska höras, inte bara jag och Jyrki (som pratar gärna och mycket). Men det jag igen insåg var hur mycket annat som satt igång inne i mig när jag börjat på allvar med PDriet. Jag har satt fräs på mina uni-studier, och jag har fått undan en massa annat. Det ena leder till det andra. Och så länge jag inte kraschlandar i för mycket jobb känns livet rät bra. Jag behöver stimulans och utmaningar.
-Johanni Larjanko

ledarskap som vara

såg den här och kunde inte motstå att lägga upp den, en koppling till år diskussion om hållbart ledarskap.

 

Utvärdering närstudietillfälle 3

Utvärdering av 8-9.1 2008
1. Jag kom igång med mina PD-studier
2. Jag fick hjälp med att komma igång med portfolion
3. Jag lärde känna gänget lite bättre (vi borde säkert ändå ha ätit tillsammans!)
4. Jag fick nya infallsvinkar på marknadsföring, framförallt det utvidgade begreppet, att marknadsföring är kontinuerlig, och inte bara skall förstås som reklam, broschyrer, annonser som jag lite slentrianmässigt kanske hittills förknippat med begreppet.
5. Jag fick ny kunskap om hållbart ledarskap via Hargreaves intressanta sju dimensioner, som jag redan tagit upp på jobbet och hoppas vi skall kunna använda för att analysera vår arbetsplats
6. Jag fick inte hemskt mycket göra själv, eller i grupp. Mer interaktivt!!
7. Jag fick utlopp för min diskussionslusta, men vi var alltför få som blev att dominera. Alla med! (och talturskvotering för oss som pratar för mycket?)
8. Jag fick ingen inblick i hur ägarna tänker, det blev lite förvirrat
9. Jag lärde mig mycket om vad politikprogrammen är och hur de fungerar, samt lite om deras praktiska problem. Mycket lärorikt!!

-Johanni Larjanko

Förväntningar närstudietillfälle 3

Förväntningar inför 9-9.1 2008
1. Att komma igång med mina PD-studier
2. Att få hjälp med att komma igång med portfolion
3. att lära känna gänget
4. att få nya infallsvinkar på marknadsföring
5. att få ny kunskap om hållbart ledarskap
6. att få göra själv
7. att få diskutera
8. att få en inblick i hur ägarna tänker
9. att lära mig vad politikprogrammen är och hur de fungerar
-Johanni Larjanko

fundering kring terminologi 8 jan 2008

Jag funderar på vad vi har hört idag, och på vilket sätt dagens frågeställningar kring marknadsföring respektive hållbart ledarskap presenterats, och av vem.
1. det är bra att få input från andra miljöer. Det ger en möjlighet att upptäcka något nytt och/eller ifrågasätta något vedertaget.
2. Jag gillar föreläsningar med kunniga föreläsare som förmår ge kött på benen, vara flexibla inför gruppens tankar/behov, och som lyckas aktivera deltagarna.
3. Exemplens makt är stor, därför är det otroligt viktigt att de inte tar överhanden, så att de överskuggar det de skall exemplifiera. Vi är snabba (om vi får chansen) att diskutera in oss i detaljer, så också idag. Det kräver något alldeles extra av en föreläsare för att kunna hantera och styra en sådan diskussion. Ibland körde vi ut i pipsvängen, vilket gjorde att det blev riktigt bråttom i slutet och vi sladdade över flera viktiga aspekter i en handvändning. Förmåga att sätta och hålla ett tempo, samt att ta sig vidare är livsviktigt för att processen skall nå i mål. Idag nådde vi inte dit.
4. Det gäller att känna sin publik, inse var den kommer ifrån, inte förfalla till fördomar eller förutfattade meningar. Det sker förvånansvärt lätt. Som också en av artiklarna i metodantologin konstaterar, även den som är "expert" på något måste våga gå¨hand i hand med åhörarna och vara lika öppen. Annars uppstår inte dialog.
5. Jag har börjat fundera på mantrat att all inlärning sker i mötet. Det är ju inte sant. Möten kan vara givande, stimulerande, provocerande, långtråkiga, kaotiska, tradiga. Ibland leder de till nya insikter, men ofta är det en del av en längre process. Lika mycket ny insikt och kunskap kan lossna i mitt huvud mitt i läsningen av en bok, en artikel, en webbsida. Jag tror vi överfokuserar på mötet som ett slags heligt mantra utan att problematisera begreppet.
6. Jag gillar inte taknen på folkbildning som en serviceleverantör som producerar upplevelser. Detta rimmar illa med mina erfarenheter.
7. Jag tycker inte om att använda begrepp som kunder, eller att höra dem användas så lättvindigt som idag. Det är ett resultat av bristande insikt om mig som publik.
8. Att som Siv idag reagera på början till en diskussion kring folkbildningens betydelse med löfte om att återkomma utan att sedan följa upp löftet är rena giftet för byggandet av förtroende i gruppen.
9. Det är svårt att vara aktiv i diskussioner som ibland skenar iväg åt oväntade håll, att delta i samtalet kan bli en tröskel. Vi säger oss tro på samtalet, men även samtalande är en konst, liksom skrivande och publika framträdanden. Det passar inte alla. Detta var min andra stora aha-upplevelse. Inget nytt, men ett ifrågasättande av vissa grundaxiom som jag alltför lätt häver ur mig som sanningar om vad lärande är, och hur aktivt deltagande i dialogen är en förutsättning.

Kommentar av en artikel i Metodantologin

Jag har valt att kommentera "Ett stunthopp in i framtiden" av Björn Wallén. I kaptiel VIII beskriver Björn en avgörande insikt i diskussionen om folkbildningens metoder. Han konstaterar att det inte är själva metoden i sig som erbjuder svar eller lösningar. Det finns alltså inte någon färdigsydd lösning som du kan ta fram ur metodgarderoben för att dölja kejsarens nakenhet. Avgörande är sammanhanget. Jag tror att vi i vår jakt efter och vår betoning av metodens betydelse övervärderar metoden som sådan. I VSOP-programmet och i utvecklingsarbete i gemen talar vi ofta och gärna om goda erfarenheter och hur de skall spridas. Vi talar oss varma för folkbildningens "unika" metoder. Som om vi hade a) monopol på dem, b) levde enligt dem c) kände till dem. Underförstått är här att det finns någon slags metoddatabas som vi folkbildare har fri tillgång till och som på något sätt ger bättre resultat i läroprocessen. Detta är mer än paradoxalt, eftersom många av metoderna som vi säger oss tro på så tydligt anger att det är samtalet, mötet och dialogen som skapar möjligheter till ny förståelse. Att dessa insikter inte står i någon bok, utan måste erövras av varje deltagare, i varje givet ögonblick. Metoderna är inget facit i livets bok. Det finns inga färdiga svar (vilket är tur, för gud så tråkigt allt skulle bli), det finns bara ett antal tillfällen där du som pedagog kan välja hur du närmar dig situationen. Även det valet styrs enligt Björn av deltagarnas behov. Han menar att deltagarnas primära behov är att bli sedda, och att detta skall styra ditt val av metod. Jag är inte helt övertygad. Det är utan tvekan en viktig utgångspunkt, men kanske inte den enda (eller alltid ens den viktigaste). Som jag ser det vet folk ibland inte vad det är de behöver. De förstår inte ge uttryck för sina behov, eller sin längtan. Valet av metod kan därför verka konstigt, ifall du väljer en krångligare väg. Här går det inte alltid att stryka medhårs, eller tänka kundcentrerat (åtminstone inte i första ledet). Du kan ha insett att de behöver en chans att bearbeta sånt som är svårt, som de inte vill gå igenom, som de inte inser att de behöver. En modig pedagog väljer då den steniga vägen. Detta är inte i opposition till vad Björn skriver, i slutändan strävar vi båda efter samma resultat, men en utvikning/problematisering av deliberationsprocessen, och framför allt i valet av metod.

Johanni Larjanko

Distansuppgift 3b

B)
En pedagogiskt aktiv politiker har själv gått på folkhögskola, i studiecirklar eller på arbis/medis. Han/hon har alltså konkreta egna erfarenheter av vad det kan ge. Ofta har han/hon också klarat sig bra i skolan, är relativt högt utbildad och värdesätter en hög utbildningsnivå som ett ideal. Förtroendeuppdragen inkluderar kommunens bildningsnämnd och frivilligarbete inom tredje sektorn. Arbetet sker alltså mestadels på lokal nivå, nära folkbildningen. För denna politiker är folkbildningen ett instrument att aktivera medborgare. Inte för att utveckla samhället eller politiken enligt den egna politiska övertygelsen, utan som ett sätt att hjälpa samhällskritiska/engagerade medborgare att ta ställning och engagera sig. I bästa fall ser politikern bildningen som ett sätt att ge människor nycklarna till sina egna liv, en möjlighet att påverka sin livssituation. Men det är överkurs, dit når bara ett fåtal långt komna politiker. Där finns allmänt en insikt om bildningens betydelse för människans välmående. Ofta är det en oproblematiserad uppfattning om bildning i klassisk mening (sivistys, bildung) samt om vad kunskap är som formar grunden i denna politikers tolkning av vad folkbildning är. Denna världssyn präglas också av uppfattningen om kulturen som betydelsebärande och meningsskapande. Denna vår politiker är till naturen driftig och aktiv, tror på människors lika värde samt på betydelsen att skapa meningsfyllda sammanhang. Det sista decenniet har vår politiker känt sig pressad av nyliberalt ekonomiskt tänkande som betonat storskalighet, flexibilitet och lönsamhet. Starka krafter förändrar förutsättningarna såväl lokalt som nationellt, och så länge ekonomspråket dominerar handlar det om en kräftgång där uppnådda vinster skall försvaras, snarare än en tanke på proaktivt formande av samhället. Den pedagogiskt aktive politikern må förstå värdet av folkbildning (eller delar därav), men har ännu inte lyckats omsätta detta i en politik som skulle driva sektorn framåt.

Distansuppgift 3

A) Vilka förhållanden gynnar respektive bromsar införandet av en kreativ lärmiljö inom den fria bildningen?

Perspektivet är skolperpektivet.
Förhållanden som gynnar införandet av en kreativ lärmiljö är bland annat:
Folkbildningen säger sig stå på en grund av deltagande och demokratisk inlärning, där processen (mötet) ges stor vikt. Det finns alltså inte en fastslagen läroplan som måste följas. Alltid i samtal med lärare inom folkbildningen kommer denna grundsyn igenom. Vi har ett arv att förvalta, det som säger att människan kommer först. Den som skall lära sig har själv valt det, och sätter långt sina egna ramar för inlärningen. Under förutsättning att läraren förmår skapa ett förtroende hos deltagaren blir alternativa inlärningsmetoder lättare att pröva med gruppen och med individen. Den fria bildningen har genom marknadsföring av sina ideal skapat goda förutsättningar för den här typen av lärmiljöutveckling. Den starka tron på samtalets betydelse och gruppens interaktion som två centrala pedagogiska instrument gör nästan lärmiljön ”automatiskt” kreativ. Liksom i allt förändringsarbete gäller det att bygga på de processer som redan är i rörelse, och som stöder förändringen i kreativ riktning. Insikten om värdet av gruppens samlade erfarenhet som ett centralt inslag i inlärningsprocessen gör också att kreativiteten måste plockas fram.

Förhållanden som bromsar införandet av en kreativ lärmiljö är bland annat:
Kurserna är korta, vilket gör att det inte finns tid att bygga förtroende. Deltagarna vill inte ha svammel utan struktur, och föredrar föreläsningar framom diskussion. Möteslokalen är klassrumsplanerad, vilket förstärker hierarkin och envägstankandet. Klassrummet är helig mark dit andra lärare inte har tillträde, var och en gör som han/hon själv finner gott. Misstron mot kollegor är rädslan för kritik. En stor del av lärarna arbetar på timbasis utan pedagogisk kompetens. De tyr sig automatiskt till traditionell katederundervisning. Det är svårt att skapa kontinuitet av nya idéer, de prövas och faller till marken. Intresset för att diskutera förutsättningarna för en kreativ lärmiljö är ljummet, och det saknas tillfällen där det låter sig göras. Skolan känner sig hotad av krav på effektivitet och mätbara resultat, liksom ständiga utvärderingar och självutvärderingar. Kreativ lärmiljö uppfattas som flummeri av värsta sort, något man kan roa sig med som teori, men inte ha nån användning av.
Begreppet i sig är otydligt. För någon kan kreativ lärmiljö innebära att man sitter i en ring och kör samma gamla katederundervisning, helhetsuppfattning saknas.

Distansuppgift 3, Marias uppgift

Beskriv något evenemang (en kurs, ett seminarium, ett möte) med vilket du kunde skapa synlighet för din organisation. Presentera en handlingsplan som besvarar så detaljerat som möjligt hur du går tillväga för att skapa denna synlighet. Fundera på vilka alla processer som måste vara i skick inom din organisation för att mötet med dina kunder skall bli så strålande som möjligt. Fundera också på hur du kan ställa upp mätbara mål. Lämna in handlingsplanen i PD-forum före den 5.1.2008 kl. 23.55 ;-). Då hinner jag också ta del av innehållet innan vi träffas.

EAEA ordnar årligen en träff i EU-parlamentet i Bryssel. Det sker på vårsidan (oftast i april). Baserat på hur vi borde ha ordnat den senaste mottagningen kommer här en handlingsplan.
1. Sex månader före (i oktober) slås fast vilken MEP som är villig att stå värd (officiellt måste alltid en MEP göra invitationen och boka lokalen). Tillsammans med denna MEP beslutas om årets tema. Förslag för 2008 är Interkulturell dialog, som är EU:s temaår 2008. Valet av MEP är oerhört viktig. Det måste vara någon med lång erfarenhet, stort kontaktnät, intresse för utbildningsfrågor, någon som sitter i utbildningskommittéen, gärna på någon hög post.
2. Tidpunkten bestäms av MEParnas kalender (de måste ha session i Bryssel veckan för arrangemanget, annars kommer ingen) och utbudet i övrigt. Normalt sett erbjuds 1-3 såna här evenemang per kväll, så konkurrensen är hård.
3. Avgörande är en bra relation till MEPens assistent(er) som måste göra mycket av det praktiska arbetet. Detta kräver smörjning och regelbundna kontakter (inte bara via mejl). Någon måste finnas på plats i Bryssel för att på kort varsel kunna träffas och planera/diskutera smått som stort.
4. Evenemanget behöver budgeteras. Hur många gäster, hur mycket traktering (bara drycker, småtilltugg, eller mat?, begränsning av mängden drycker?) Möjligheten till sponsorering undersöks. Vi använder EAEA:s standardavtal för sponsorering och närmar oss ett par potentiella sponsorer (som är etiskt oproblematiska).
5. Någon form av specialgåva eller jippo är ett plus (som en USB-minnessticka med vår logo och våra dokument färdigt sparade)
6. En erfaren EU-evenemangsorganisatör behövs, som ser till att sprida information via parlamentets interna, officiella och inofficiella informationskanaler. Detta garanterar en hög närvaro av olika mer eller mindre högt uppsatta beslutsfattare (såväl förtroendevalda som tjänstemän, företagsledare och lobbyister).
7. Tre månader i förväg avslutas planeringen och designen av allt marknadsförningsmaterial. Eftersom det är förbjudet att hänga upp affischer i parlamentsbyggnader behövs alternativa produkter (roll-ups fungerar bra). Det är viktigt att inte vara för slick, det skapar antipati. Professionellt, men med hjärta. Alltså lönar det sig inte att anlita en professionell PR-firma, resultatet blir för kallt. Diskussioner förs från start om vilka värden vi står för, och hur de manifesteras i valet av bildvärld, former, fonter och färger. Avgörande är att synliggöra människan. Eftersom evenemanget är en tvåtimmarsaffär lönar det sig att fokusera på ett huvudbudskap och göra det mycket tydligt. Tryckta temamappar/foldrar som innehåller mer information och som delas ut till alla fungerar bra.
8. Listan på tryckmaterial blir således: Roll-ups, folder, allmän broschyr, tryckta inbjudningar och en eller två broschyrer om temat. Här kommer språkfrågan in, ska vi göra bara på engelska, eller också på franska? Tids- och kostnadsfråga. Om temat är interkulturell dialog måste titeln göras på en massa språk.
9. Vid tremånadersstrecket hålls också en sista genomgång av arbetsfördelningen, rapporteringsansvaret och metoder för detta. Regelbundna möten börjar hållas veckovis via MSN (Messenger) för transparensens skull. Detta eftersom några av oss sitter i Bryssel, några i Helsingfors, några annorstädes.
10. Två månader kvar, listan på teknisk utrustning som behövs skickas till parlamentets teknikgrupp. Den slutliga beställning av mat och/eller dryck, samt dekoration (blomsterarrangemang etc) skickas till respektive ansvarig leverantör.
11. När det är en månad kvar skickas inbjudningar ut till MEPs, lobbyorganisationer och alla andra kontaktnät som vi samlat in (temastyrt) under den föregående månaden. Redan tre månader före sätts inbjudan och information ut på EAEAs hemsidor och skickas till EAEAs medlemmar.
12. Den sista månaden färdigställs visuellt presentationsmaterial (PowerPoint, och slideshows). Dessa snurrar i bakgrunden i ena hörnet under tillställningen.
13. En månad kvar: talet som MEP:en skall hålla slipas och diskuteras. EAEA färdigställer sitt uttalande som innehåller kärnan i det politiska budskap man önskar föra fram, komplett med en kort lista på föreslagna åtgärder.
14. Registrering av deltagare fortgår fram till en vecka före evenemanget. Alla som inte jobbar inom parlamentet måste uppge fullständigt namn och födelsedatum för passersedlarnas skull, som förbereds i förväg.
15. Kvällen innan förs allt material till parlamentet för säkerhetskontroll.
16. Presskonferens på förmiddagen med MEP och vår ordförande, och ett centralt tydligt budskap. Pressrelease.
Fundera på vilka alla processer som måste vara i skick inom din organisation för att mötet med dina kunder skall bli så strålande som möjligt.
a) Arbetsfördelningen, roller och ansvar måste vara mycket tydlig.
b) Ett system för rapportering som är lätt och kraftfullt behövs.
c) En tydlig ledare behövs, med översikt och förmåga att a)inspirera b) kräva c) vara flexibel
d) Kommunikationskanalerna måste vara öppna
e) Organisationens verksamhetsplan måste vara anpassad för att ge detta tillräckligt med tid, och inte vara det där extra man gör efter allt annat (rutinarbete)
f) Förmåga att agera med andra aktörer (MEPs, assistenter, byråkrater, sponsorer)
Fundera också på hur du kan ställa upp mätbara mål.
a) Antal deltagare
b) Typ av deltagare (MEP, assistent, EAEA-medlem, praktikant osv)
c) Mediabevakning
d) Uppföljning i relevanta organ kring vårt uttalande och föreslagna åtgärdspaket
e) Svårighet/lätthet att få sponsorer
f) Erbjudande från andra MEPar att stå värd för kommande arrangemang
g) Antal nya prenumeranter på vårt elektroniska nyhetsbrev
h) Antal nya besökare på våra temasida om ämnet
i) Antal underskrifter på vår eventuella appell om ämnet

Närstudieuppgift 1A

1) Reflektera över vad fritt bildningsarbete betyder för dig. Skriv högst ½ A4 och skicka till Petri Salo (petri.salo@abo.fi ) före det första närstudietillfället.

Fritt bildningsarbete är att fostra människor in i vissa tankebanor genom exemplens makt. För det mesta är det mera en möjlighet än en verklighet. Vi har ideal och höga tankar, men det som faktiskt sker i våra klassrum är rätt långt därifrån. Trots att vi vill erbjuda ett alternativ påminner mycket av verksamheten om traditionell korvstoppning och skola. Det finns skillnader. Att arbeta med vuxna innebär ett rum fullt av erfarenheter.
Men i all form av undervisning gäller samma grundprinciper. Inlärning genom dialog, learning by doing, att använda gruppen och summan av dess erfarenheter. Först när du som studerande kan omsätta det du lärt, applicera det, kan man säga att inlärning skett. Det goda samtalet, och att utmana dig som deltar, fungerar alltid bäst för mig, både som lärare och lärande. Jag vill bli stimulerad och provocerad. Jag är van att få min röst och åsikt hörd. Jag vill inte följa en förutbestämt och utstakad väg. Inte vill jag heller som vuxenutbildare erbjuda såna schablonlösningar. Fritt bildningsarbete är här och nu. Det skapas i mötet, i rummet och i ögonblicket. Det måste alltid återerövras. Därmed är fritt bildningsarbete för mig personlig utveckling, inte yrkesmössig eller annan. Den strävar till att du skall kunna växa som människa.
Allt detta kommer genom hårt arbete, och lyhördhet i situationen.

Johanni Larjanko

Hållbart ledarskap

Siv inledde dagens närstudier med en föreläsning om Andy Hargreaves sju principer för hållbart ledarskap. Hon hade gjort en överskådlig modell som förenklade det annars ganska omfattande materialet. Jag fick snabbt problem med en del av termerna, som trots att de alltså skulle förtydliga, snarare emellanåt blev hinder för förståelsen. Snabbt nog byggde vi spindelnät där självuppfattningen kring var jag befinner mig i förhållandet till varje enskild aspekt blev en utgångspunkt för vår förståelse av principerna. Den efterföljande diskussionen och hela detta avsnitt blev dagens höjdpunkt, och det som väckte mest tankar. Det var en konkret koppling till hur jag ser mig själv och hur jag ser vår organisations roll och utmaning.

För att fördjupa problematiken fick vi också en intressant hemuppgift.
Hemuppgift till april 2008: Gör min personliga bedömning. Analysera de sju principerna. Bedöm: A) Vilka är styrkorna i vår organisation?. B) Vad behöver vi utveckla? C) Hur?

Här slås jag av tanken på hur nyttigt det vore med en längre diskussion på min arbetsplats kring Hargreaves teser i förhållande till hur ser på hemuppfiftens utmaningar. Rent konkret är jag bara igen rädd för hur det skall gå att överföra de insikter och den nödvändiga bakgrundsinformation som mina kollegor behöver för att kunna analysera de sju aspekterna på ett meningsfullt sätt. Det är klassiskt, hur föra hem och applicera en insikt eller en metod som vid inlärningstillfället inspirerar? Inte för att jag alls nödvändigtvis håller med om de sju aspekterna, jag vet inte ännu om de är täckande, om de är de mest relevanta, eller om en analys via dem kan leda till ökad förståelse på vårt jobb, men det är ju samtidigt just därför de är så intressanta att använda!
http://www2.bc.edu/~hargrean/docs/seven_principles.pdf

PD Portfolion börjar

Ok, då kör vi. Jag kommer att samla ihop mina distansuppgifter och sätta dem här, liksom egna insikter och kommentarer kring närstudietillfällena. Privata, personliga, innehållsinriktade och metodfokuserande bidrag blandas om vartannat. I enlighet med bloggandets natur kommer materialet automatiskt att bli kronologiskt, med det nyaste först/längst upp.
Liksom med många andra nya medier kräver bloggandet en del färdigheter, både hos bloggaren och hos bloggarkonsumenten. Det är en resa som vi får ge oss ut på tillsammans.
-Johanni Larjanko
8 januari 2008