fundering kring terminologi 8 jan 2008

Jag funderar på vad vi har hört idag, och på vilket sätt dagens frågeställningar kring marknadsföring respektive hållbart ledarskap presenterats, och av vem.
1. det är bra att få input från andra miljöer. Det ger en möjlighet att upptäcka något nytt och/eller ifrågasätta något vedertaget.
2. Jag gillar föreläsningar med kunniga föreläsare som förmår ge kött på benen, vara flexibla inför gruppens tankar/behov, och som lyckas aktivera deltagarna.
3. Exemplens makt är stor, därför är det otroligt viktigt att de inte tar överhanden, så att de överskuggar det de skall exemplifiera. Vi är snabba (om vi får chansen) att diskutera in oss i detaljer, så också idag. Det kräver något alldeles extra av en föreläsare för att kunna hantera och styra en sådan diskussion. Ibland körde vi ut i pipsvängen, vilket gjorde att det blev riktigt bråttom i slutet och vi sladdade över flera viktiga aspekter i en handvändning. Förmåga att sätta och hålla ett tempo, samt att ta sig vidare är livsviktigt för att processen skall nå i mål. Idag nådde vi inte dit.
4. Det gäller att känna sin publik, inse var den kommer ifrån, inte förfalla till fördomar eller förutfattade meningar. Det sker förvånansvärt lätt. Som också en av artiklarna i metodantologin konstaterar, även den som är "expert" på något måste våga gå¨hand i hand med åhörarna och vara lika öppen. Annars uppstår inte dialog.
5. Jag har börjat fundera på mantrat att all inlärning sker i mötet. Det är ju inte sant. Möten kan vara givande, stimulerande, provocerande, långtråkiga, kaotiska, tradiga. Ibland leder de till nya insikter, men ofta är det en del av en längre process. Lika mycket ny insikt och kunskap kan lossna i mitt huvud mitt i läsningen av en bok, en artikel, en webbsida. Jag tror vi överfokuserar på mötet som ett slags heligt mantra utan att problematisera begreppet.
6. Jag gillar inte taknen på folkbildning som en serviceleverantör som producerar upplevelser. Detta rimmar illa med mina erfarenheter.
7. Jag tycker inte om att använda begrepp som kunder, eller att höra dem användas så lättvindigt som idag. Det är ett resultat av bristande insikt om mig som publik.
8. Att som Siv idag reagera på början till en diskussion kring folkbildningens betydelse med löfte om att återkomma utan att sedan följa upp löftet är rena giftet för byggandet av förtroende i gruppen.
9. Det är svårt att vara aktiv i diskussioner som ibland skenar iväg åt oväntade håll, att delta i samtalet kan bli en tröskel. Vi säger oss tro på samtalet, men även samtalande är en konst, liksom skrivande och publika framträdanden. Det passar inte alla. Detta var min andra stora aha-upplevelse. Inget nytt, men ett ifrågasättande av vissa grundaxiom som jag alltför lätt häver ur mig som sanningar om vad lärande är, och hur aktivt deltagande i dialogen är en förutsättning.

Distansuppgift 3b

B)
En pedagogiskt aktiv politiker har själv gått på folkhögskola, i studiecirklar eller på arbis/medis. Han/hon har alltså konkreta egna erfarenheter av vad det kan ge. Ofta har han/hon också klarat sig bra i skolan, är relativt högt utbildad och värdesätter en hög utbildningsnivå som ett ideal. Förtroendeuppdragen inkluderar kommunens bildningsnämnd och frivilligarbete inom tredje sektorn. Arbetet sker alltså mestadels på lokal nivå, nära folkbildningen. För denna politiker är folkbildningen ett instrument att aktivera medborgare. Inte för att utveckla samhället eller politiken enligt den egna politiska övertygelsen, utan som ett sätt att hjälpa samhällskritiska/engagerade medborgare att ta ställning och engagera sig. I bästa fall ser politikern bildningen som ett sätt att ge människor nycklarna till sina egna liv, en möjlighet att påverka sin livssituation. Men det är överkurs, dit når bara ett fåtal långt komna politiker. Där finns allmänt en insikt om bildningens betydelse för människans välmående. Ofta är det en oproblematiserad uppfattning om bildning i klassisk mening (sivistys, bildung) samt om vad kunskap är som formar grunden i denna politikers tolkning av vad folkbildning är. Denna världssyn präglas också av uppfattningen om kulturen som betydelsebärande och meningsskapande. Denna vår politiker är till naturen driftig och aktiv, tror på människors lika värde samt på betydelsen att skapa meningsfyllda sammanhang. Det sista decenniet har vår politiker känt sig pressad av nyliberalt ekonomiskt tänkande som betonat storskalighet, flexibilitet och lönsamhet. Starka krafter förändrar förutsättningarna såväl lokalt som nationellt, och så länge ekonomspråket dominerar handlar det om en kräftgång där uppnådda vinster skall försvaras, snarare än en tanke på proaktivt formande av samhället. Den pedagogiskt aktive politikern må förstå värdet av folkbildning (eller delar därav), men har ännu inte lyckats omsätta detta i en politik som skulle driva sektorn framåt.