fundering kring terminologi 8 jan 2008

Jag funderar på vad vi har hört idag, och på vilket sätt dagens frågeställningar kring marknadsföring respektive hållbart ledarskap presenterats, och av vem.
1. det är bra att få input från andra miljöer. Det ger en möjlighet att upptäcka något nytt och/eller ifrågasätta något vedertaget.
2. Jag gillar föreläsningar med kunniga föreläsare som förmår ge kött på benen, vara flexibla inför gruppens tankar/behov, och som lyckas aktivera deltagarna.
3. Exemplens makt är stor, därför är det otroligt viktigt att de inte tar överhanden, så att de överskuggar det de skall exemplifiera. Vi är snabba (om vi får chansen) att diskutera in oss i detaljer, så också idag. Det kräver något alldeles extra av en föreläsare för att kunna hantera och styra en sådan diskussion. Ibland körde vi ut i pipsvängen, vilket gjorde att det blev riktigt bråttom i slutet och vi sladdade över flera viktiga aspekter i en handvändning. Förmåga att sätta och hålla ett tempo, samt att ta sig vidare är livsviktigt för att processen skall nå i mål. Idag nådde vi inte dit.
4. Det gäller att känna sin publik, inse var den kommer ifrån, inte förfalla till fördomar eller förutfattade meningar. Det sker förvånansvärt lätt. Som också en av artiklarna i metodantologin konstaterar, även den som är "expert" på något måste våga gå¨hand i hand med åhörarna och vara lika öppen. Annars uppstår inte dialog.
5. Jag har börjat fundera på mantrat att all inlärning sker i mötet. Det är ju inte sant. Möten kan vara givande, stimulerande, provocerande, långtråkiga, kaotiska, tradiga. Ibland leder de till nya insikter, men ofta är det en del av en längre process. Lika mycket ny insikt och kunskap kan lossna i mitt huvud mitt i läsningen av en bok, en artikel, en webbsida. Jag tror vi överfokuserar på mötet som ett slags heligt mantra utan att problematisera begreppet.
6. Jag gillar inte taknen på folkbildning som en serviceleverantör som producerar upplevelser. Detta rimmar illa med mina erfarenheter.
7. Jag tycker inte om att använda begrepp som kunder, eller att höra dem användas så lättvindigt som idag. Det är ett resultat av bristande insikt om mig som publik.
8. Att som Siv idag reagera på början till en diskussion kring folkbildningens betydelse med löfte om att återkomma utan att sedan följa upp löftet är rena giftet för byggandet av förtroende i gruppen.
9. Det är svårt att vara aktiv i diskussioner som ibland skenar iväg åt oväntade håll, att delta i samtalet kan bli en tröskel. Vi säger oss tro på samtalet, men även samtalande är en konst, liksom skrivande och publika framträdanden. Det passar inte alla. Detta var min andra stora aha-upplevelse. Inget nytt, men ett ifrågasättande av vissa grundaxiom som jag alltför lätt häver ur mig som sanningar om vad lärande är, och hur aktivt deltagande i dialogen är en förutsättning.