Distansuppgift 3b

B)
En pedagogiskt aktiv politiker har själv gått på folkhögskola, i studiecirklar eller på arbis/medis. Han/hon har alltså konkreta egna erfarenheter av vad det kan ge. Ofta har han/hon också klarat sig bra i skolan, är relativt högt utbildad och värdesätter en hög utbildningsnivå som ett ideal. Förtroendeuppdragen inkluderar kommunens bildningsnämnd och frivilligarbete inom tredje sektorn. Arbetet sker alltså mestadels på lokal nivå, nära folkbildningen. För denna politiker är folkbildningen ett instrument att aktivera medborgare. Inte för att utveckla samhället eller politiken enligt den egna politiska övertygelsen, utan som ett sätt att hjälpa samhällskritiska/engagerade medborgare att ta ställning och engagera sig. I bästa fall ser politikern bildningen som ett sätt att ge människor nycklarna till sina egna liv, en möjlighet att påverka sin livssituation. Men det är överkurs, dit når bara ett fåtal långt komna politiker. Där finns allmänt en insikt om bildningens betydelse för människans välmående. Ofta är det en oproblematiserad uppfattning om bildning i klassisk mening (sivistys, bildung) samt om vad kunskap är som formar grunden i denna politikers tolkning av vad folkbildning är. Denna världssyn präglas också av uppfattningen om kulturen som betydelsebärande och meningsskapande. Denna vår politiker är till naturen driftig och aktiv, tror på människors lika värde samt på betydelsen att skapa meningsfyllda sammanhang. Det sista decenniet har vår politiker känt sig pressad av nyliberalt ekonomiskt tänkande som betonat storskalighet, flexibilitet och lönsamhet. Starka krafter förändrar förutsättningarna såväl lokalt som nationellt, och så länge ekonomspråket dominerar handlar det om en kräftgång där uppnådda vinster skall försvaras, snarare än en tanke på proaktivt formande av samhället. Den pedagogiskt aktive politikern må förstå värdet av folkbildning (eller delar därav), men har ännu inte lyckats omsätta detta i en politik som skulle driva sektorn framåt.