Jag funderar på vad vi har hört idag, och på vilket sätt dagens frågeställningar kring marknadsföring respektive hållbart ledarskap presenterats, och av vem.
1. det är bra att få input från andra miljöer. Det ger en möjlighet att upptäcka något nytt och/eller ifrågasätta något vedertaget.
2. Jag gillar föreläsningar med kunniga föreläsare som förmår ge kött på benen, vara flexibla inför gruppens tankar/behov, och som lyckas aktivera deltagarna.
3. Exemplens makt är stor, därför är det otroligt viktigt att de inte tar överhanden, så att de överskuggar det de skall exemplifiera. Vi är snabba (om vi får chansen) att diskutera in oss i detaljer, så också idag. Det kräver något alldeles extra av en föreläsare för att kunna hantera och styra en sådan diskussion. Ibland körde vi ut i pipsvängen, vilket gjorde att det blev riktigt bråttom i slutet och vi sladdade över flera viktiga aspekter i en handvändning. Förmåga att sätta och hålla ett tempo, samt att ta sig vidare är livsviktigt för att processen skall nå i mål. Idag nådde vi inte dit.
4. Det gäller att känna sin publik, inse var den kommer ifrån, inte förfalla till fördomar eller förutfattade meningar. Det sker förvånansvärt lätt. Som också en av artiklarna i metodantologin konstaterar, även den som är "expert" på något måste våga gå¨hand i hand med åhörarna och vara lika öppen. Annars uppstår inte dialog.
5. Jag har börjat fundera på mantrat att all inlärning sker i mötet. Det är ju inte sant. Möten kan vara givande, stimulerande, provocerande, långtråkiga, kaotiska, tradiga. Ibland leder de till nya insikter, men ofta är det en del av en längre process. Lika mycket ny insikt och kunskap kan lossna i mitt huvud mitt i läsningen av en bok, en artikel, en webbsida. Jag tror vi överfokuserar på mötet som ett slags heligt mantra utan att problematisera begreppet.
6. Jag gillar inte taknen på folkbildning som en serviceleverantör som producerar upplevelser. Detta rimmar illa med mina erfarenheter.
7. Jag tycker inte om att använda begrepp som kunder, eller att höra dem användas så lättvindigt som idag. Det är ett resultat av bristande insikt om mig som publik.
8. Att som Siv idag reagera på början till en diskussion kring folkbildningens betydelse med löfte om att återkomma utan att sedan följa upp löftet är rena giftet för byggandet av förtroende i gruppen.
9. Det är svårt att vara aktiv i diskussioner som ibland skenar iväg åt oväntade håll, att delta i samtalet kan bli en tröskel. Vi säger oss tro på samtalet, men även samtalande är en konst, liksom skrivande och publika framträdanden. Det passar inte alla. Detta var min andra stora aha-upplevelse. Inget nytt, men ett ifrågasättande av vissa grundaxiom som jag alltför lätt häver ur mig som sanningar om vad lärande är, och hur aktivt deltagande i dialogen är en förutsättning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Ja, det är nog svårt för mig att förstå varför kund-begreppet skall väcka så stor aggression hos dig. Ord är ord och de kan definieras på nya sätt. Föreslå ett annat begrepp som du tycker att kunde vara bättre. Berätta för mig vad det är för problem med kundbegreppet.
Ja, och visst borde man känna gruppen och det gjorde jag nog. Visste precis att diskussionen skulle gå in i de banor det gjorde men kanske inte lika starkt. Jag hör tyvärr till de personer som är kanske litet för artig så jag vill att människor skall känna att de får uttrycka sig. Ett tillfälle skall få konstrueras enligt gruppens diskussioner och att tala om styrning är för mig något jag ogillar, för att vara riktigt ärlig. Jag är anhängare av en konstruktivistisk pedagogik men medger att det ibland kan bli så att man får en känsla av att det skenar iväg. Jag tyckte att ni var en intressant och trevlig grupp och jag hoppas innerligen att det fanns något som väckte sådana tankar att ni kan spinna vidare på det i pdforumet och i er egen verksamhet. För detta är ju det virtuella bra. Jag lägger även in detta svar i pd-forumet.
hälsningar från Maria
Jag antar att begreppet kund associerar till någon som konsumerar, eller köper en tjänst eller vara. Visst kan kunden vara aktiv, men i mitt språkbruk ingår en kund inte i en aktiv, pågående process med "säljaren". Jag använder själv ofta ganska hafsigt begreppet i brist på bättre, men just när vi diskuterar ordens betydelse för förståelsen menar jag att de första associationerna till ett visst ord har betydelse för hur vi sedan tänker. Det formar lätt vårt resonemang, till exempel så att folkhögskolor/studieförbund/arbetar- och merborgarinstitut är serviceproducenter som säljer upplevelser till kunder. Det är säkert delvis sant, men det är inte så jag ser på oss, vad vi gör, vad vi står för, vad vi vill. Och då kommer konflikten.
Vad gäller att känna gruppen funderar jag på hur man kan känna en grupp. Det är uppenbart att man har (var och en) fördomar som spelar in i ens uppfattning, liksom man har en (mer eller mindre) uttalad egen uppfattning om sitt eget område. Frågan är hur man hanterar dessa, hur starkt man lpåter sitt eget jag, sina egna åsikter (och ibland fördomar) kysa igenom.
Skenandet iväg igen (en mindre kommentar i sammanhanget) handlade om att plötsligt försöka plöja igenom en stor mängd begrepp och powerpointbilder de sista minuterna av föreläsningen, det gick så fort att det var omöjligt att hänga med, skriva anteckningar eller kommentera.
Detta i korthet.
-Johanni
Fördomar? Vilka? Varför tolkade du något som fördomar? Ord är ord och de skapar vår verklighet. Förmågan att abstrahera grejer gör att man kan använda samma tankesätt men uttrycker det med andra ord, eller hur? Så om jag talar om tjänster eller service betyder det inte att det är det begreppet du skall använda. Finn dina egna begrepp och tänk igenom hur du kommunicerar något. Och vad jag förstår så var temat för min föreläsning att prata om hur ni får mera synlighet och vilka processer som måste fungera för att man skall uppnå hög kvalitet.
Det är intressant att se vad av det jag skriver du väljer att kommentera, det verkar som om du tar åt dig av vad jag säger och går i försvarsposition. Lite som under föreläsningan alltså (emellanåt). För att tydliggöra:
Min uppgift enligt Siv är här att försöka analysera a) mina förväntningar och b) min utvärdering av det vi fått se och höra. Detta som en del av portfolien. Detta för att synliggöra lärandeprocesen.
Jag började alltså med att mycket kritiskt granska hur jag uppfattade det vi var med om. För mig är det början på processen (som jag fortfarnade håller på och försöker lära mig).
Skall det fungera blir det mycket personligt, öppet och (delvis) spontant. Vi får diskutera i gruppen i vilken mån detta skall utmynna i en fortsatt diskussion. Jag får för mig (kanske felaktigt) att du känner dig sårad av mitt inlägg. Det jag försöker göra handlar inte om rätt eller fel. Därmed inte sagt att man inte kan/får/bör ifrågasätta det jag skriver, självklart kan och får man det. I bästa fall kan nya insikter uppstå, och vissa saker förtydligas (vilket alltid är bra). Innan jag svarar vidare i den här specifika diskussionstråden tror jag vi behöver lufta frågeställningen inom gruppen om portfolions funktion.
hälsar
Johanni
Skicka en kommentar